Möten

Tiden tycks gå fortare, men dagarna är långsammare. En motsägelse? Inte för min del. En förändring har pågått ett bra tag nu och insikterna kommer lika regelbundet som posten. Det vill säga då och då. Ägnade en hel del tanketid åt en av insikterna i somras. En känsla som har funnits inombords rätt länge utkristalliserades när jag fyllde 60 år. Insikten som kom fram handlade om att jag gått in i mitt sista arbetsdecennium och den realiseringen krävde en del attention. Många skogspromenader senare ritade jag upp en värdegrund i min anteckningsbok enligt bilden sist i inlägget. Eftersom jag är en naiv skeptiker i själen kändes det helt rätt med en ”karta” över mina aspirationer.

Vad har då den kartan med inledningsmeningen att göra? Den har hjälpt mig att vara än mer medveten om mina dagar än tidigare. Jag låter mig inte skyndas på eller luras att ärva andras problem/dåliga planering. Istället tar jag en kort paus och sätter det som ”trycker på” i kontext mot min egen karta. Passar det inte in så hittar jag sätt att inte öppna dörren på glänt. Bara den här delen att på nya och smarta sätt säga nej har gett en del intressanta observationer. Som jag nämnde ser jag mig själv som en naiv skeptiker som även strävar efter att vara snäll. Öppet mål för mindre empatiska och överambitiösa människor kan man tycka. Men kombinationen av naturlig skeptiker, strävan att skapa tydlighet (clarity) och vara mig själv (authenticity) är kraftfulla ”vapen” som både skyddar och stärker. Resultatet som visar sig är att dagarna inte fylls till brädden med allehanda möten. Istället fyller jag på med tid för reflektion, uppföljning och fokus på det som betyder mest.

Den allra viktigaste delen lever helt utanför mig själv. Min lilla guldklimp, Milan, som föddes den 22 juli är ihop med min fina skatt Olivia (snart hela 10 år) farfars hela universum. Tiden och hela den galna, underbara världen jag är i stannar upp när jag förlorar mig i deras ögon. Dåtid, nutid och framtid samsas i en härlig väv när jag ser på mina barnbarn. Dagen får mera mening. Sen tar jag en ordentlig titt på mina egna barn och ser hur de har formats till vuxna underbara individer. I deras utveckling ser jag att tiden går fort. Life is good!

Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.

Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.

I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.

Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.

För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.

Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.

Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.

Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.

Men!

Det finns alltid ett men.

670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.

Framöver då?

Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.

Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.

Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.

Ha en suverän vecka!