Det är något visst när våren gör entré
Dagen dröjer sig kvar som ville den hänga mer med en
Naturen byter skrud och bjuder sinnena upp till dans
Livet uppstår vartän man vänder blicken
Hur magiskt är det inte, bara man öppnar och låter magin förföra
Idag är första dagen på mitt andra år med distansarbete på heltid. Pandemin påverkar oss alla på så många olika sätt. En positiv påverkan för egen del är att jag i slutet av juli 2020 provade på frisbeegolf (eller discgolf som det också kallas). Jag fastnade direkt och har spelat en hel del ända tills vintern kom.
Nu har säsongen börjat på nytt och den andra rundan blev extra rolig eftersom snön kom över oss ungefär halvvägs. Min favoritdisc är vit och det blev till att hålla korpgluggarna öppna lite extra för att inte tappa bort den.
Jag har spelat golf ända sedan det kallades ”moderatbandy”. Började spela 1988 redan. Jämfört med golfen är fresbeegolf betydligt enklare, mer avslappnat och betydligt billigare. Ett bra startset med discar kostar under tusenlappen och nästan alla banor är helt kostnadsfria. Dessutom behövs ingen tidsbokning. En runda med 18 hål tar mindre än halva tiden jämfört med golf. Dessutom erbjuds otroligt härliga skogspromenader.
Kan varmt rekommendera alla att prova på. Bjuder på några actionbilder från senaste rundan.
Vandrar runt i välbekanta landskap.
Dofter och ljud bär mig tryggt fram.
På tidigare vandrade stigar.
Vårvattnet porlar ystert efter en tynande tillvaro.
Liv som frodas vart jag än vänder mig.
Öppnar vener och artärer i min kropp.
Väcker ny lust och känslor.
Känner att jag vill ge hela världen en bamsekram.
<>
Det finns saker i livet som aldrig kan prissättas. Hälsan, själslig ro och friheten är bara några exempel.
Men, det finns mer jordnära och vardagliga exempel. Ett häng ute i nejderna med min håriga, fyrfota, vän kvalar väl in.
Magi.
Finns inget annat sätt att beskriva tillvaron på.
Vart jag än vänder mig förförs jag av den ena vyn vackrare än den andra.
Lite ögonblicksbilder från den gångna helgen.
Går inte riktigt att sätta ord på känslorna som rumsterar i bröstet.
Det är något alldeles extra i övergången från vinter till vår.
Sitter i min härliga skrivarstudio och spanar ut över det tilltagande snöfallet. Har varit ute i skogen på en morgonpromenad med min fyrfota kompanjon och hela jag är syreberikad. Aromerna från baljan nybryggt kaffe samsas med tonerna av Kansas låt ”Dust in the wind”.
”I close my eyes, only for a moment, and the moment’s gone
All my dreams pass before my eyes, a curiosity
Dust in the wind
All they are is dust in the wind”
Bara ett av många budskap om att vara härvarande. Något som med åren blir allt väsentligare. Bjuder på lite naturbilder där det bara är 24 timmar som skiljer.
Det är något särskilt med vardagens magi. En högst ordinär promenad blir till ett potpurri av färger, dofter och magiska vardagsting. Inte blir det sämre av vindar som rufsar om det lilla hår som är kvar och Elvis som promenadkamrat.
