Nystartare

Ny vecka. Oanade möjligheter. Var och en väljer fritt.

Jag väljer att reflektera lite över de 679 dagar som jag har jobbat hemifrån och tiden framåt. Den retrospektiva analysen kommer att erbjuda egna lärdomar. Vägen framåt är mera siande och outstakad, men kommer att vandras med glädje.

I början av pandemin tog jag tillvara den tid ”som blev över” till konstruktiva saker. Från en vecka till en annan ”fick jag” helt plötsligt 15 – 20 timmar varje vecka som inte behövde tillbringas på resande fot. Det blev en del extra skrivande och gitarren åkte fram ur förrådet för att återuppta en alltför lång paus i musicerandet. Efter ett tag åts de lediga timmarna upp av vardagen och främst av soffliggande framför dumburken.

Lärdom 1: Utan medveten planering och krav på handlande faller man lätt ner i bekväma, men minst uppbyggliga, mönster.

För lite drygt en månad sedan var jag i processen att byta jobb. Träffade tilltänkta kollegor både live och via Teams. Efter varje live-möte hade jag svårt att varva ner på kvällen. Den tankade energin i samspel med andra ”på riktigt” var som en vitaminbooster.

Lärdom 2: Idé- och tankeutbyte är den högsta nivån av mänsklig stimulans.

Under processen med eventuellt byte av jobb fick jag även nöjet att göra ett personlighets- och ett intelligenstest. Har alltid tyckt om att hitta mönster och knäcka tankenötter. Har också hamnat högt i ”betyg” historiskt. Den här gången fick jag lite lägre ”betyg”, trots gott om tid och relativt okomplicerade tester.

Lärdom 3: Långvarig isolering trubbar av hjärnans kognitiva funktioner, trots idogt pluggande på distans.

Foto av Inzmam Khan pu00e5 Pexels.com

Men!

Det finns alltid ett men.

670 dagars hemarbete har också medfört massor av positivt på det privata planet. Mer umgänge med familjen. Mera tid med både tidigare- och den nuvarande hunden. Mera tid för matlagning. Mera tid för att ha tråkigt. Mera tid för vila och återhämtning. Mera tid för så mycket.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Framöver då?

Sedan pandemins start ser jag tydliga tecken på att vi är på sluttampen av den. Räknar kallt med att vi från och med hösten/vintern 2022 kommer att få ett säsongsvaccin mot Covid-19.

Mina äventyr med att byta jobb bar frukt och den 11 januari 2022 skrev jag avtal med min blivande arbetsgivare (mer om detta längre fram i tiden). Det innebär att jag den 31 mars kommer att jobba min sista dag på Microsoft och inleda ny karriär från och med den 1 april (inget aprilskämt hoppas jag). Då räknar jag med att tillbringa det mesta av min tid på plats och träffa nya kollegor ”på riktigt”. Ser fram emot att bygga nya nätverk och knyta värdefulla kontakter. Ser även fram emot de otroligt stimulerande och utmanande uppdrag jag har framför mig.

Att träffa människor, utbyta idéer och planera tillsammans ger så pass mycket bra energi att fritiden berikas automatiskt. Dessutom ser jag framför mig att TV-tittandet kommer ligga på samma nivåer som innan Covid-19 – Dvs nästan inget tittande alls! Avslutar med två morgonbilder från i morse: Bild 1 från promenaden med Enzo och bild 2 när jag sätter igång arbetsdagen på hemmakontoret.

Ha en suverän vecka!

Morgonrutiner

”Rutiner”. Ett ord som är så utskällt i vår moderna tid. Framgångspredikare bannlyser med emfas varje stabilt tillstånd och menar på att ständig förändring är det som gäller. Nyfikenhet, utforskarlust, utmaning av vanor är tre nyckelbegrepp.

Förvånas inte över att så många i min professionella omgivning lever i konstans stress. Dessutom är depression och utmattning bara en extra uppgift bort.

Personligen har jag varit i ”hamsterhjulet” och även genomgått en utmattningsdepression som följd av hundratimmars-veckor, ohämmat resande över tidszoner och inga semestrar under flera år. Jag var viktig, framgångsrik och oumbärlig… Inte! En tidigare kollega uttryckte det så bra för mig när det begav sig:

”Åk ut till en kyrkogård och spana ut över alla oumbärliga människor. Fundera över om världen gick under när de checkade ut!”

Idag har jag omfamnat mina morgonrutiner och släpper inte taget. Dessutom omfamnar jag mitt professionella uppdrag med samma kärlek. Det innebär att jag låter mitt privata- och professionella jag frodas i symbios.

Jag vaknar till en ny dag med vissheten att jag avslutade dagen innan på helt rätt sätt. Jobbdagen avslutades med en lista på den enda viktiga saken jag behöver ta itu med under den här nya dagens förmiddag. Med det i bakhuvudet gör jag mitt kaffe och en rik frukost. Tar med mig Elvis ut på tomten för morgontoalett (hunden, inte jag). Bänkar mig framför SVT Nyhetsmorgon och avnjuter kaffe/frukost.

Därefter blir det en morgonpromenad med Elvis och ofta dikterar jag in mängder med tankar och idéer som har med både jobb och skrivande att göra. Under morgonpromenaden visualiserar jag också ”MiT” (Most important Thing) och arbetsdagen i stort. När jag väl sätter igång med jobbet har jag redan färdiga bilder över vad resultatet ska bli.

Under resten av min arbetsdag har jag en stenhård disciplin om att hålla e-posten avstängd och inte tillåta några som helst notifieringar som stör. Istället tillbringar jag 15 minuter innan lunch och innan arbetsdagens slut för att hantera inkorgen. Även här tillämpar jag en extrem disciplin. Lägger tid på att svara enbart på e-post som överhuvudtaget har någon relevans med mitt uppdrag.

Så ser mina morgonrutiner ut och är en vital del av att jag trivs så oerhört bra med livet. Det finns ett tillägg till mina morgonrutiner som jag önskar skulle bli ett naturligt inslag. Det handlar om Steve Jobs och hans dagliga morgonfråga till sig själv:

”Om idag vore min sista dag; skulle jag då göra det som jag håller på med?”

Anar redan ett svar inom mig.