Eller, är det så att vi vandrar tyst

och kastar en blick så blygsam?

*

Frågar oss stillsamt sådant

som vi har svårt att förstå

Att livet känns så komplett

sen stunden då det blev vi två

*

Vi vandrar tills skyarna mörknar

och gatlyktorna ger varmt sken

Stannar. Gör en kort paus

kysser varandra i allén

*

Accepterar det vi har anat,

orden har gjort sitt

Vi fortsätter stilla framåt, ackompanjerade

av hjärtat ditt och mitt

<->