Ekande tomrum

Familjens trogna Elvis springer nu i evighetens oändliga fält

Igår eftermiddag, 16.00 den 21 januari 2021, somnade han stilla in omgiven av sin flock

I nästan 14 år har han förgyllt vår tillvaro och skänkt oss en oändlig kärlek

Ett hål ekar tomt i tillvaron

Ett hål som kommer att fyllas till brädden med alla fantastiska minnen av vår fina hund

Men, det kommer att ta lång tid eftersom saknaden är så djup

Det är så många frågor som tynger inombords:

Hur ska jag kunna vandra längs våra skogsstigar, bada i våra sjöar och soltorka på våra bryggor?

Hur ska jag vakna på morgonen utan din blöta nos mot benen och din viftande svans?

Hur ska jag kunna jobba och skriva nu när du inte längre kommer ligga i soffan bredvid mig?

På något vis kommer det att gå vägen, men det kommer att vara så mycket fattigare än då du var med

Tack för all din villkorslösa kärlek under nästan 14 år

Någon gång framöver kommer vi att utforska oändliga marker tillsammans du och jag min älskade vän!

Gruk#25 – Tomhet

En exceptionell person har lämnat livet på tok för tidigt. I tomrummet som breder ut sig vill jag göra en allvarlig markering. Den här gruken innehåller ingen satir eller ironi. Istället är den en kort påminnelse till oss själva att den tid vi upplever finns i överflöd är en lögnaktig illusion. Tid för umgänge och att visa sin uppskattning finns inte ”sen”. Vårt innersta kan inte deponeras för att tas fram när vi inte är upptagna och när det passar vår kalender. I minnesprogrammet idag stod följande ord:

”Den friske önskar sig en massa saker, den sjuke bara en!”

Min 25:e gruk är en påminnelse till mig själv om att ”sen” kan bli en evighet där det outtalade för alltid förblir intet.

Tomhet

Intighetens minneslund
Fristaden för sinne och själ

Ger respit för det oundvikliga evighetens farväl

Tomhet