Våren känns – i år också

Vandrar runt i välbekanta landskap.

Dofter och ljud bär mig tryggt fram.

På tidigare vandrade stigar.

Vårvattnet porlar ystert efter en tynande tillvaro.

Liv som frodas vart jag än vänder mig.

Öppnar vener och artärer i min kropp.

Väcker ny lust och känslor.

Känner att jag vill ge hela världen en bamsekram.

<>

Stockholmsbilder

I en föränderlig värld zoomar jag med jämna mellanrum ut och förflyttar mig mentalt till eviga grundvärdens zon. Jag hittar lyckan i all skönhet som ständigt lever runt omkring, men även i allt som rumsterar inombords. För egen del är det livsnödvändigt att omfamna värderingarna som gör mig till en lyckligare och stoltare person. Att med fina penseldrag återge strävan efter ärlighet, sanningssägande, mod, empati och själslig ro.

Gryningsstunderna i Stockholm fyller mig med energi.

Sommarlistor

Efter tre lediga och magiska veckor är jag tillbaka i vardagen. Måste erkänna att jag tillhör det konstiga släktet som längtade tillbaka.

Nu när jag har börjar smälta intrycken vill jag dela med mig av några riktiga höjdpunkter från sommaren 2019. Gör en liten ”sommarens bästa”-lista. Min lista handlar om det bästa jag har sett/läst/upplevt och behöver inte innefatta något som är helt nytt för sommaren.

  1. Sommarens kram, kärlek, sightseeing, träningspass, matupplevelser, kanon och soluppgång finns det bildbevis på i slutet av inlägget.
  2. Sommarens bästa bok (under den första halvan av 2019 också för den delen): ”Kodnamn Alice” av Kate Quinn.
  3. Sommarens bästa serie: ”Bosch” på HBO.
  4. Sommarens bästa film: ”Remember” på Netflix.

Vänlighet, hänsyn och vinterlandskap

”Tact is the art of making a point without making an enemy”. Ett av många talesätt som jag har tagit till mig genom levnadsåren och som är mer aktuellt än någonsin. När vi har mäktiga ledare som ägnar sig åt pennalism på den högsta politiska scenen reflekterar det verkligheten vi lever i. Desinformationskampanjer, hatalgoritmer, vettvillingar åt både höger och vänster är bara en del av verkligheten i de sociala medielandskapen. För att stimulera det kritiska tänkandet vill jag backa bandet till tiden före J.K (inte Rowling, utan Kristus) och citera Marcus Aurelius:

”Everything we hear is an opinion, not a fact.

Everything we see is a perspective, not the truth!”

Ute i det ”riktiga” livet (i alla fall här i Stockholm med omnejd) är en stor del av människorna jag möter på upptagna i sin egen bubbla. Jag känner mig som en fornlämning när jag artigt söker ögonkontakt och ursäktar mig med att vilja komma förbi utan att tacklas. Eller när jag stannar för att hålla upp dörren för någon som kommer bakom och är hela en sekunds evighet ifrån mig. För att inte ta trafikens otaliga exempel där andra hytter med nävar och fingrar de gånger man visar minsta lilla hänsyn till en medtrafikant.

Det är så lätt att ryckas med och följa en nedåtgående spiral käpprätt åt häcklefjäll. Men, jag kapitulerar inte. För varje inkapslad bubbellevande medmänniska ska jag le lite mer, söka ögonkontakt oftare, vara än vänligare och visa än mer hänsyn. För det är som så att varje dag i livet är fylld av skönhet. Något som mina vinterbilder bevisar.