Upplysningstiden beräknas ha börjat i slutet av 1600-talet och pågått till 1800-talets början. Sent på 1980-talet och första åren på 1990-talet skapades world wide web som gjorde Internet till en allemansrätt. För många, mig inkluderat, sågs det som en upplysningstiden 2.0 med turbokraft. All världens tankar ”at your fingertips.” Problemet med det sista är att fingrarna inte sköter tänkande och resonerande. Kan inte undgå att umgås med tanken hur kommande värld skulle se ut om alla tog till sig nedanstående:
”En vedertagen allmängiltig konsensus råder kring att man ser ut som det man äter. Tänk om det vore lika allmängiltigt vedertaget att vi blir det som vi tänker?”
Eller som kloke Einstein uttryckte det:
”Knowing where to find information and how to use it. That is the secret of success!”
Egen slutsats är att människor som ser sig själva i gott ljus även betraktar världen i samma fina ljus.
Avslutar med en frågande bild hur Einstein skulle ha varit om han hade sociala medier.
Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):
Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
Inte låta skit fastna
Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)
Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:
För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra
Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.
Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.
Betraktelser om vår samtid är alltid roliga att göra, men ännu roligare att gå tillbaka till efter ett antal år. Dags för en ny sådan betraktelse och jag tar avstamp i AI. Sedan ett drygt år har hypen kring artificiell intelligens bara tilltagit och rosendrömsvävare, domedagsprofeter och troll lurar i varje generativ algoritm. När dimmorna har lagt sig och världen har fått lite ”skit under naglarna”, samt distans till det nya, kommer vi sannolikt inse ett antal saker. Första insikten bör redan nu anas när det gäller så kallade generativa modeller med kvadriljoner inlästa texter som träning: Om innehållet är skit, så kommer utfallet vara än mer skit. Hur kvalificerat det än ser ut. Konsekvensen bör rimligen bli att mer innehåll genereras av modellerna, som sen tränas på det innehållet och så småningom kommer vi ha massor av smörja att fördumma oss med.
Sen kommer nästa generation av AI sannolikt dyka upp under min levnadstid: AI som lär sig själv och bygger sin referensmodell på det lärandet, på samma sätt som våra-/djurens barn lär sig om världen. AI-”barnen” kommer lära sig av en värld där information är framställt av fördummande tidigare AI och min fundering är om vi inte har skapat en artificiell idiotvärld? Givetvis kommer en handfull tech-jättar ha tjänat fantasiljoner på kuppen och mitt stalltips är att köpa lite aktier för att ta del av utdelningarna.
Min andra betraktelse är om åsikter; närmare bestämt åsiktsfabriker. Jag vet inte hur det är med dig, men jag möts ständigt av människor som är åsiktsfabriker, med betoning på fabriker utan utsläppsrening. Gamla sortens fabriker som spyr ut föroreningar och förpestar omgivningen. Innan alla våra digitala plattformar fanns olika former av scharlataner som saluförde ”snake oil”, oavsett om det var att lura på folk produkter/gudar/religioner/sekter eller annat. Dagens åsiktsfabriker saluför/pådyvlar ogenomtänkta åsikter som de har tankat via digitala scharlataners trollkanaler. Funderar på när dessa människor inser att åsikter formas under hela ens liv och bygger på insamling av data, bearbetning av densamma, samt noga genomtänkt/unikt förmedlat perspektiv (om någon undrar).
Slutligen kommer en favorit in i texten: Burek. Vissa stavar den ”börek”, men för mig har det varit och kommer alltid vara burek. Har nyligen ätit en fantastisk sådan tillagad av min mamma.
Som sig bör följer lite bilder som beskriver de senaste veckorna. Ha det bäst!
Har ägnat massor av tid åt tankar kring det område som lovar omvälvande förändringar och som faktiskt redan stuvar om verkligheten för miljontals människor. Jag pratar om artificiell intelligens (AI). Skaffar mig flera olika perspektiv vartefter mina tankar tänder upp nya vägar. Försöker mig på att skapa en grundplattform för framtiden redan idag. Hur pretentiöst är inte det?
Börjar med att försöka reda ut det universella med oss människor och börjar med uppfattningar om tid/närvaro:
Majoriteten av människor i välutvecklade länder lever sällan i nuet
Nostalgikerna lever i det förgångna (det var bättre förr)
De hoppfulla lever i framtiden (det blir bättre snart)
En minoritet är här och nu
Utifrån det resonemanget tänker jag att även i framtiden kommer den här indelningen att vara aktuell. Det innebär att:
Man bygger affärsmodeller som saluför nostalgiska trippar för en kategori (min satsning)
Man bygger affärsmodeller för att sälja in framtida lycka för en annan (luftslott)
För den minoritet som sannolikt kommer vara en än mindre minoritet kan det vara värt att tänka på följande:
Västvärldens befolkning blir äldre och äldre = har mer och mer liv bakom sig (alltså en växande målgrupp för nostalgiska trippar)
Om framtiden inte finns är det meningslöst att investera i den = utveckla framtida nostalgitrippar för den målgrupp som snart ändå blir gammal med livet bakom sig (framtida nostalgiska trippar på steroider)
Sen funderar jag över ett ”faktum” som snart är vedertaget:
”Förr skapade vi allt från grunden. För varje ny dag kommer nya maskiner/teknik som gör jobbet!”
Sluter mig till att några värden kommer vara odödliga även i framtiden:
Vänlighet och empati: Kommer väl till pass som grund för nostalgitrippar i en värld av robotar som precist och empatilöst löser våra uppgifter
Nyfikenhet: Tidlöst och kommer alltid att lysa upp nya vägar
Aktivism: Vem är det som egentligen bestämmer hur framtiden ska vara? Låter var och en av oss ”andra” eller ”någon” göra det får vi den framtid vi förtjänar. Tror att ”alla” så småningom kommer vakna till liv och utföra aktivism för att ta tillbaka framtiden!
Där finns nu en grundplattform för att ta sig an framtiden. Kom ihåg var du läste det först!
Givetvis kan jag inte avsluta en tankebana om framtiden utan att ha bett ”framtiden” att måla en bild över framtiden. Bad Bing Image Creator att ”skapa en graffitilik avbild av framtiden där robotar och AI är vardagsmat.”
En fråga som har ställt till det ända sen vi som människor fick lyxen i tillvaron att kunna ställa frågan.
För egen del är frågan helt fel fokuserad.
Istället ser jag min mening i livet som alla de handlingar jag väljer att utföra under tiden som livets värdefulla gåva brinner i bröstet. Min mening är inte någon position i framtiden. Den uttrycks här och nu i kärlek jag ger och får. Hur jag tar mig an något. Vad jag väljer att låta mig påverkas av. Just i detta nu ägnar jag avsiktlig tid att forma ord och meningar på Write4Joy.
Stunden innan jag började skriva de här meningarna var jag inne på en AI-genereringstjänst för bilder. Ville ha en enkel målning som visar hur jag myser på Write4Joy om 10 år.
Ingen utmärkelse, seger, löneförhöjning eller bonus har någonsin känts så varm inombords som den värme som lever i kroppen här och nu.
2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.
Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.
Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.
Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.
Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.
Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.
write4joy 