Barnens bok 2.0

Det är snart 5 år sen som mina tre finingar fick varsin bok av mig. Jag skrev om livet i stort, men allra mest om vår inre röst. Världen har förändrats på så många sätt sen de fick sina böcker: Pandemi, krig, megalomaniska narcissister som förorenar planeten och en hel del annat hemskt. Men, allt är inte bara nattsvart. Så länge tänkande, empatiska, smarta människor lever kommer det att finnas en röst som motvikt. Det här är mina övergripande tankar som jag skulle ha utvecklat vidare i en uppdaterad bok i skenet av allt som sker.

Människor skadar inte dig – Dina förväntningar gör

Försök att inte ägna energi och besvikelser över att människor inte beter sig så som du tycker/vill/tror/förväntar dig att de ska bete sig. Se på människorna (och deras handlingar) så som de är, inte som du vill att de ska vara. Du har nu släppt dina föreställningar/förväntningar och ser med nyktra ögon på tillvaron.

Bli en kurator över din hjärna

Din hjärna är det mäktigaste som finns. Den är som en svamp som suger åt sig av allt. Filtrerar du inte alla miljarders falska/manipulativa/meningslösa budskap som sköljer över dig fyller du hjärnan med skräp. Det du konsumerar formar dina tankar. Gör plats för det som för dig framåt och låter dig ha nyktra ögon på tillvaron.

Skapa ett tanketempel

Ha en plats där hemma som är ditt heliga tanketempel. Ingen mobil, dator, distraktioner. Bara du i sällskap med dig själv.

Framgång är tystnad – Fridfull vardag bombastisk

Vad du än strävar efter, lägg manken till. Oförtröttligt. Gör det som krävs, justera längs med vägen och fortsätt sträva på. Du behöver ingens bekräftelse. Du strävar i din riktning. Tyst. Målmedveten. Med tiden kommer ditt varande att vara som bombastisk musik i ditt bröst. Du bara är och älskar att vara den/där du är.

Tänka är bra – Handling är det bästa

Rörelse är liv. Rörelse skapar tydlighet. Rörelse är uppbyggande. Stillasittande och ältande skapar ångest.

Uppmärksamhet är att vara i nuet

Det är lätt att bli fartblind. Att allt går så bra i karriären, sporten, musiken, dansen eller vad det än är. Njut. Det är du värd. Men, glöm inte att uppmärksamma alla små detaljer i vardagen. Hand i hand på stan. En vän som vill fika. En solnedgång som inte väntar. Alla de små fragmenten, det ”obetydliga”, är det som utgör ett rikt och fulländat liv. Uppmärksamhet och varandet i nuet är den mest äkta kärleken. Till dig och dina nära.

Nu känns det som att tiden är mogen för att runda av för den här gången. Lite mera hjärta, omtanke, empati och vänlighet är det som världen behöver.

Avslutar med en bild från skogspromenad med Enzo.

Dyrbar gåva

Läste för länge sedan en betraktelse som fastnade

Minns tyvärr inte vem som yttrade orden, men jag delar ändå

”Ärlighet är en dyrbar gåva. Förvänta dig inte någon sådan från billiga människor.”

Tänker att den största gåvan vi alla kan skänka oss själva är ett ärligt liv

Att vara sanna och snälla mot oss själva

Förväntningar alltid infriade

Vanor för livstrivsel #3

Varje enskild dag erbjuder små- och stora underverk

Knepet är att vara öppen och välkomnande i sinnet

Givetvis är det här ett priviligierat perspektiv

Jag har förmånen att leva i Sverige och inte i ett krigshärjat eller diktatoriskt/förtryckande land

I det priviligierade tillståndet delar jag med mig av fina höstbilder

Dessutom vill jag dela med mig av en ny betraktelse inom ramen för vänlighet

”Låt tankarna leka fritt och träna sig i form för att tänka produktiva/konstruktiva tankar. Du äger inte vad andra kommunicerar till dig, men du har alltid makten över din reaktion!”

<>

Vanor för livstrivsel #1

Är i första skapandefasen för min kommande novell med vänligheten som bärande tema

Jag ser vänligheten som en superkraft som många bara tar för givet

Vänliga medmänniskor är i majoritet, men en tyst sådan

Vi behöver värna om vänligheten

På samma sätt som vi behöver värna frihet och demokrati

Kommer att dela med mig av lite betraktelser kring vänlighet under mitt arbete

Här kommer den första

”Vänlighet är att glädjas för/åt andra”

<>

Bländade höstmorgon måndag 5 oktober 2020

Tummetottarna för vänlighet

Experimentlusten lever och frodas i skrivarstudion

Arbetet med novellen där vänligheten har den bärande rollen pågår

Arbetsnamnet är ”Project Kindness” och ikväll föddes maskotarna som ska agera fanbärare

Under resan kommer olika Tummetottar att kliva fram och gestalta någon aspekt av projektet (eller omvärlden för den delen)

Ikväll föddes den första Tummetotten: Happy

Har ingen aning om vart det här ska ta vägen, men jag vågar mig på att experimentera

<>

Happy Tummetott

Vänlighetens lov

Har nu påbörjat realiseringen av en novellidé som har legat oförlöst inuti mig en tid. Vänligheten är den bärande idén i den helt fiktiva berättelsen. Har en synopsis och jobbar nu med scenerna som ska bära idén hela vägen till rampljuset. Räknar med förlagsfärdigt manus till våren 2021.

Ikväll tog jag ett nytt steg för att hitta flera dimensioner till berättelsen: Jag gick ut med en fråga om hjälp till mina vänner på Facebook (finns i sin helhet sist i det här inlägget för den som är intresserad). Funderar även om jag ska söka inspiration i mitt professionella nätverk på LinkedIn.

Bjuder även på lite lunchbilder från Norrby Trädgård i Tyresö tidigare idag.

<>

<>

”Behöver din hjälp med ett nytt litteraturprojekt. Jag ska skriva en fiktiv novell med vänlighet som bärande tema. Jag har grundupplägget och det bärande temat färdigt, samt även ett namn på verket. Jag har ingen förläggare, men kommer att ha ett förlagsfärdigt manus under våren 2021.

Ber dig att fundera över begreppet ”vänlighet” och dela med dig av tankar, känslor, betraktelser, idéer, berättelser ur livet, konst, sånger, värderingar, motsatser till vänlighet och liknande. Har skapat en e-postadress enbart för det här projektet som du gärna får mejla till:

kindnessnovel@outlook.com

Du kommer att vara 100% anonym och novellen kommer att vara ett fiktivt verk. Men, jag är tvärsäker på att din input kommer ge berättelsen andra dimensioner och en dynamik som gör att den kommer att bli publicerad. Givetvis kommer jag att tacka dig och alla fantastiska vänner för engagemanget i förordet till boken.

Det är rätt så mäktigt hur mycket nya idéer och känslor som föds i möten människor emellan. Jag ser med tillförsikt an vilken magi just dina berättelser kommer göra med innehållet. Givetvis kommer jag fortlöpande att rapportera om hur skapandet framskrider.Så, reflektera gärna över vänlighet. Låt därefter fingrarna löpa över glasskivan till din smartphone eller över tangentbordet på din dator. Dela med dig.

Kram”

Repris

Skrev för ett antal år sedan om begreppen ”Lite” och ”Lagom”. Känner att det passar med en repris i vår nuvarande vardag.

Det finns inget som heter:

Lite kärlek eller lagom lycka

Lite moral eller lagom heder

Lite rasist eller lagom hatisk

Lite rädd eller lagom mobbad

Lite fördomar eller lagom småsint

Lite ledsen eller lagom tröstad

Lite kyssar eller lagom smekningar

<>

Modernt

Modet är cykliskt sägs det.

Varje modetrend återkommer med jämna mellanrum.

Jag ser fram emot när vänlighet, empati och intelligens är det hetaste som finns.

Är helst omodern i en sådan modevärld!

Vänlighet, hänsyn och vinterlandskap

”Tact is the art of making a point without making an enemy”. Ett av många talesätt som jag har tagit till mig genom levnadsåren och som är mer aktuellt än någonsin. När vi har mäktiga ledare som ägnar sig åt pennalism på den högsta politiska scenen reflekterar det verkligheten vi lever i. Desinformationskampanjer, hatalgoritmer, vettvillingar åt både höger och vänster är bara en del av verkligheten i de sociala medielandskapen. För att stimulera det kritiska tänkandet vill jag backa bandet till tiden före J.K (inte Rowling, utan Kristus) och citera Marcus Aurelius:

”Everything we hear is an opinion, not a fact.

Everything we see is a perspective, not the truth!”

Ute i det ”riktiga” livet (i alla fall här i Stockholm med omnejd) är en stor del av människorna jag möter på upptagna i sin egen bubbla. Jag känner mig som en fornlämning när jag artigt söker ögonkontakt och ursäktar mig med att vilja komma förbi utan att tacklas. Eller när jag stannar för att hålla upp dörren för någon som kommer bakom och är hela en sekunds evighet ifrån mig. För att inte ta trafikens otaliga exempel där andra hytter med nävar och fingrar de gånger man visar minsta lilla hänsyn till en medtrafikant.

Det är så lätt att ryckas med och följa en nedåtgående spiral käpprätt åt häcklefjäll. Men, jag kapitulerar inte. För varje inkapslad bubbellevande medmänniska ska jag le lite mer, söka ögonkontakt oftare, vara än vänligare och visa än mer hänsyn. För det är som så att varje dag i livet är fylld av skönhet. Något som mina vinterbilder bevisar.