Oändligt skrivande

Det här är en fortsättning på min betraktelse om oändligheten.

Jag skriver. Har alltid skrivit. Mitt skrivande är om livet i stort, men allra mest om mänsklighetens inre röst. I universums upplevda oändlighet så är var och en av oss ljusår ifrån att synas. Vi är obetydliga stoftkorn. Ändå lever en oändlighet i varje enskild levande person. Oändligheten att älska, skapa och bidra till en förfining i mänsklighetens kollektiva intelligens.

Jag kommer att fortsätta skriva under hela min resa på jorden. Liknar min livsresa som att ro en roddbåt genom tidens vatten och orden jag skriver är virvlar som lämnar tillfälliga minnen att just jag existerade.

Avslutar min söndagsbetraktelse med en morgonbild och önskar en fantastisk söndag till just dig.

I höstens famn

Det är färgrika tider ute i naturen och andra halvan av oktober bjuder verkligen till. Efter kvällens promenad med min ❤️❤️❤️ 🐶 kom några enkla rader till mig. Bara ord som formar känslan. Inget mer. Inget mindre.

.

När regnet har somnat

Och månen vakar över nejden

Väntar gryningen bortom drömmen

.

Landskapen bär inga sorger

Vet att evigheten är kort

Där bygger jag en stege för mina önskningar

.

Avslutar med några bilder som får symbolisera de senaste veckorna.

Inrutat liv

Det är något särskilt med vardagens magi. En högst ordinär promenad blir till ett potpurri av färger, dofter och magiska vardagsting. Inte blir det sämre av vindar som rufsar om det lilla hår som är kvar och Elvis som promenadkamrat.