Ibland tänker jag att självcensur skulle passa bra, men min sinnesförvirring håller aldrig i sig någon längre stund. Igår var jag med min lurvige lille vän (som jag är omåttligt fäst vid) ute i skogarna. Då släpptes en tanke loss som har legat latent en lång tid. Får mig att fundera på själens djup vs ytligheten.

”Gud skapade människan. Clinique och Photoshop gör den presentabel”

Och här är min lurvige lille vän