Det var ett samtal på en solig veranda för någon vecka sen. Temat välbekant: Sverigedemokrater som vinner mera mark. Varje ny procentenhet ett alibi för alltfler att öppna upp länge stängda dörrar.

För egen del har jag svårt för odören. Det instängda luktar inte så fräscht. Många har använt sig av det i världshistorien, men liket vägrar dö. Fördomar och rasism har aldrig lett till långvarig framgång och utveckling.

Något som har fått mig att fundera.

Formulerar några av tankarna:

• Att försöka diskutera sakligt med en rasist är en logisk omöjlighet, då rasistens världssyn inte grundas på faktamässiga resonemang
• Förstår varför alternativa fakta vinner mark i takt med fördomsryttarna