För nästan exakt fyra år sen skrev jag en betraktelse om strömningar i vårt samhälle.

Idag känns betraktelsen mer aktuell än någonsin. Nationalism, protektionism, mobbning på högsta nivå, skrämselretorik och simplistiska förklaringsmodeller sköljer över oss.

 Vänlighet, omtanke och medmänsklighet är det jag upplever i min vardag och alla fina möten jag har. Är därför bergfast i övertygelsen att det är vårt normala tillstånd. Det andra är ett tillfälligt virus som måste ut ur systemet!

Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka

Det finns inget som heter lite moral eller lagom heder

Det finns inget som heter lite rasist eller lagom hatisk

Det finns inget som heter lite rädd eller lagom mobbad

Det finns inget som heter lite fördomar eller lagom småsint

Det finns inget som heter lite ledsen eller lagom tröstad

Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar