Då och då kommer man över en bok som berör en på djupet. ”Där kräftorna sjunger” är precis en sådan bok. Språket är målande och fängslande på samma gång. Huvudpersonen en helt osannolik sådan. Fonden en precist beskriven skildring av mänsklig småsinthet och rädsla för det annorlunda.

Jag känner mig rikare efter att ha umgåtts med det här mästerverket

Samtidigt finns en tomhet att behöva skiljas från Kya, Tate, Jumpin´ och de andra