Naturen är storslagen
Bjuder ständigt upp sinnena till dans
Har en gammal och nött poster som har hängt med mig länge i livet
Finns många varianter på temat
För en gångs skull är nummer 11 den som är mest utmanande
Har alltid gillat att ha ”egentid” att tänka och planera nästa projekt
Nu är det påtvingat av pandemin och utmaningen är att fylla all tid med meningsfull sysselsättning
Antar att det är flera andra som har utmaningar i pandemin
Därför delar jag den här som en liten uppmuntran

Umgås flitigt med karaktärerna i min kommande roman
De har så rika känsloliv att jag ibland får ta en kort paus och andas ut
I pausen bena ut hur jag på bästa sätt gestaltar all rikedom på ett rättvisande sätt
Skrivandet är förunderligt magiskt och i pausen vill jag så klart inte döda kreativiteten
Får påminna mig om att det är i slutredigeringen som jag gör rätt prioriteringar
Dags att avbryta pausen och återgå till skrivandet
Känslan får inte svalna
Bjuder på några bilder från Orlångens Naturreservat från min långpromenad tidigare idag
Vissa dagar är det ”beer-o´-clock” tidigare än vanligt
Och en god öl avnjuts alltid bäst i sällskap och till musik
Just nu är det ”The Boxer” av Simon & Garfunkel
En text om att skapa sig en plats i en ny hård stad
Om utsatthet
Om osynlighet
Ett empatiskt hjärta kan ta till sig smärtan, ensamheten och strävandet
I am just a poor boy
Though my story’s seldom told
I have squandered my resistance
For a pocketful of mumbles
Such are promises
All lies and jest
Still, a man hears what he wants to hear
And disregards the restMm-mm-mm-mm-mm-mm
Mm-mm-mm-mm-mm
When I left my home and my family
I was no more than a boy
In the company of strangers
In the quiet of the railway station
Running scared
Laying low, seeking out the poorer quartersWhere the ragged people go
”The Boxer” av Simon & Garfunkel

Vårtecknen är så många nu och eventuella bakslag kommer bli kortlivade
I allt det som nu gror för att snart spira i full prakt finns även tiden till eftertanke
Att ta sig tiden och uppskatta den största gåvan i livet: Hälsan!
Glömmer själv bort att regelbundet stanna upp i livet och bara visa tacksamhet över att hälsan huserar i vårt hem
En älskad vän kommer inom kort att ta en match mot kräftan och då kommer en uppsjö av känslor
En vän som har ett hjärta i renaste guld, kombinerat med en urkraft som få
Tvivlar inte en sekund att hon kommer segra och förpassa kräftan till helvetet där den hör hemma
All kärlek och positiv energi som lever i mig förmedlas nu till våra älskade vänner
Avslutar med Karin Boyes vackra dikt ”I rörelse”
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
”I rörelse” – Karin Boye
Då och då kommer man över en bok som berör en på djupet. ”Där kräftorna sjunger” är precis en sådan bok. Språket är målande och fängslande på samma gång. Huvudpersonen en helt osannolik sådan. Fonden en precist beskriven skildring av mänsklig småsinthet och rädsla för det annorlunda.
Jag känner mig rikare efter att ha umgåtts med det här mästerverket
Samtidigt finns en tomhet att behöva skiljas från Kya, Tate, Jumpin´ och de andra

Har genom åren återkommit till Van ”the man”
Idag är det ”Into the mystic” som är i fokus
Kan betyda så många saker, beroende på hur man vill lyssna
För egen del är texten, ackompanjemanget och rösten en fulländad upplevelse
We were born before the wind
Also, younger than the sun
‘Ere the bonnie boat was won
As we sailed into the mysticHark now, hear the sailors cry
Smell the sea and feel the sky
Let your soul and spirit fly
Into the mysticYeah, when that fog horn blows
Van Morrison
I will be coming home
Yeah, when that fog horn blows
I wanna hear it
I don’t have to fear it
Mellofinalen till ära blev det en hemgjord pasta inspirerad av Mästerkocksdeltagaren Christin. Höll mig till stora delar till hennes recept, men med några egna tweaks. Satsade också på en god flaska Barolovin. Gjorde pastan utan en pastamaskin och det blev rätt så svettigt med allt knådande och kavlande. Men, smaken gjorde det hela så värt ansträngningen.
Bjuder på några bilder som inspiration.