Det har varit en hel del förberedelser inför dagen när Enzo ansluter sig till familjen. Känslan är enorm inombords. Vi ska ta emot en fin valp och introducera den till allt det magiska i livet. Valpkursen är bokad och jag har redan sett ut alla bra platser i skogarna runt omkring. Dessutom ska grannar som är hundrädda få chansen att träna sin rädsla med Enzo.
Bjuder på en liten video från besöket förra veckan då han var 7 veckor.
Han ansluter till familjen tisdag 22 juni 2021.
Vårt hem har haft ett tomrum sedan 21 januari i år. Vår älskade Elvis fick då flytta till hundhimlen och saknaden efter honom har varit enorm. Sedan en dryg månad är den saknaden mer kärleksfull och varm. Inte lika sorgsam som tidigare. Vi har också kommit till insikt att något saknas i vårt hem och i familjen. Nu har vi hittat vår nya familjemedlem i Enzo.
Enzos mamma är en Amstaff med lite American Bulldog i sig. Pappan är en Amstaff med lite av Red Nose Pitbull i sig. Enzo är 100% magisk och fångade oss alla i valphagen där han lekte med sina 9 syskon. Lyckan är obeskrivlig över att varmt få välkomna den här magiska lilla varelsen till oss. Om ett par veckor väntar veterinärundersökning, vaccinering, avmaskning och därefter ser vi fram emot att fira midsommar med Enzo.
Delar med mig av lite bilder och visar även på hur mina skogspromenader kommer se ut framöver: Med ett gigantiskt leende på läpparna!
Med solen och värmen vaknar hela världen till liv. Växter, djur, insekter och människor sveper sig i ljusare färger. Alla kommer vi lite närmare varandra, bjuder in till samförstånd och delade leenden. Att leva blir lite lättare, liksom tanken. Många saker rör sig i huvudet och slåss om det begränsade utrymmet. Delar med mig lite av bruset.
Det är drygt 4 månader sedan vår fina hund somnade in. Saknaden har varit enorm, men är nu mera hanterbar och varm. Nu letar jag efter en ny fyrfota vän. För, efter själva saknaden efter Elvis har jag kommit till insikt att något saknas. Livet är inte riktigt lika fulländat utan en hund.
Läser en intressant bok om självsäkerhet, ”Develop your assertiveness”. En helt fantastisk mening i boken sammanfattar en hel del av min egen önskade livsdevis:
”You have the right to be the final authority for what you are, and what you do!”
Det hänger så väl samman med ett liv fullt ut levt, med det viktiga tillägget att inte leva på bekostnad av andras rätt till exakt detsamma. Alltså blir det lite knepigt inombords när världen är så pass ojämställd och i visa lägen helt fucked-up. Men, det är inte möjligt att ta ett ansvar för världens alla orättvisor. Genom att börja med att ge sig själv rätten till att fritt styra sitt liv och förverkliga sig själv tror jag ändå att det sänder en positiv signal. Att finnas där för någon annan och lyfta den personen multiplicerar de positiva signalerna. Vänlighet, respekt och glädje när andra lyckas är smittsamt. Därför tycker jag att den citerade meningen är så värdefull och en mening som jag önskar alla tidigt i livet.
Det finns också nära och kära som inte längre är i livet. Saknaden och kärleken till dom lever däremot vidare. Värmen och solen erbjuder möjligheter till lite längre häng och umgänge på minneslunden. Idag satt jag nästan en halvtimme vid minneslunden i Huddinge kyrka och lät minnena spelas upp utan minsta filter. Leenden och tårar fick ta så mycket plats de önskade. Mindfulness med mening.
Hoppas du har en härlig tid och frodas i samklang med livet runt oss.
Avslutar mina lösa livstankar med lite bilder från de senaste dagarna.
<>
Var ute på en runda frisbeegolf med goda vänner här om dagen. Ena vännen berättade om hur han blivit extremt trött av att gå uppför Flottsbrobacken. Tänkte att det inte skulle vara någon match för mig att knalla uppför backen, så jag provade. Jag visualiserade hur jag skulle småspringa och ta mig skuttande upp till toppen. Efter 30 meter uppför fick jag revidera om min bild och se mig själv hur jag går upp till toppen med jämna promenadsteg. Efter ytterligare 15 meter fick jag stanna och hitta ett sätt att andas, samt försöka stoppa hjärtat från att hoppa ut ur bröstkorgen.
Resultatet blev 5 stopp på vägen upp och en rejäl återhämtning väl på toppen. Snacka om när verkligheten krockar med en inbillad självbild! Nu har jag bestämt att gå uppför backen 2 – 3 dagar i veckan och i slutet av sommaren ska jag kunna ta mig till toppen utan att stanna för att vila.
Delar med mig av lite vackra naturbilder från området.
Alla som är verksamma inom ”kunskapsekonomin” vet (eller bör veta) att det enbart finns en konstant: Det livslånga lärandet. Utvecklingen som är understödd av digitaliseringen ritar om kartorna snabbare än någonsin tidigare. Vilket medför att samtliga roller inom kunskapsekonomin kommer att förändras, alternativt tas över av maskiner. Forbes har en mycket tankeväckande artikel om hur just artificiell intelligens förändrar samhällen i grunden.
Kombinationen livslångt lärande och förmågan att återuppfinna sig själv är en vinnarkombo idag och i framtiden. Har personligen kommit till en viktig insikt som hjälper mig enormt. Erkänner för mig själv att min kunskap och det jag ”vet” är en så liten del av helheten. Jag gör en liknelse där min kunskap i relation till hela planeten är stor som Gotland. Resten av världen är okänd information. Däremot finner jag stort stöd och styrka i min lust att ständigt lära om och lära nytt.
Det här har fått mig att skriva en formel för ständig förändring.
Formeln:
(K – GK)V = P
Där:
K= Kunskap vi besitter
GK = Gammal Kunskap som inte fyller ett syfte (alternativt hindrar oss att se nya saker)
V = Viljan till nytt lärande (growth mindset)
P = Potential
De här insikterna ger mig känslan av att jag kan åstadkomma det jag föreställer mig. Det jag inte vet kan jag lära mig. Det jag inte vet att jag inte vet kan jag så småningom komma fram till. Det jag vet och som inte tjänar något syfte kan jag med fördel släppa så att det inte kommer i vägen.
Ha en härlig avslutning på veckan och en trevlig helg!
God mat är en härlig ingrediens i livet. Matintresset har alltid funnits, men det är på senare år som jag har valt att experimentera med mat från alla världens hörn. Tjusningen är stor i jakten på recept och uppslag på något nytt att tillaga. Hittills har jag lyckats laga rätter med influenser från Spanien, Frankrike, Italien, Norden, Serbien, Sverige, Marocko, Libanon, Sydkorea, Japan, USA och Indien.
Under en resa i Israel upplevde jag magiken i fusionkök som mixade fritt med influenserna från många länder. Blev så inspirerad av upplevelsen att jag nu aktivt påbörjat söka efter uppslag på olika former av fusionrätter som jag kan ta mig an. Kommer sannolikt några exempel i en inte alltför avlägsen framtid.
I väntan på det vill jag presentera en rätt som jag har sparat receptet på för någon vecka sedan och som i fredags blev till en middag: Socca med rödbetshummus, rucola, fetost och rostade pinjenötter. En smakrik och enkel rätt att tillaga. Insåg under tillagningen att man även kan göra mindre ”pannkakor” och server med olika sorters pålägg som en förrätt. En form av franska pinchos. Tror också att socca kan passa som alternativ till köpt Tortillabröd när man har tacokväll.
Receptet hittar du hos köket.se.
Bon apetit!
Vad är storhet i livet?
Att komponera en symfoni, uppfinna något unikt, skapa en miljardförmögenhet, bli den första människan till mars
Några exempel på given storhet
Men, tänk om den riktiga storheten ligger i det lilla? Små detaljer i vardagen. Ögonblicksstunder
Händer som möts
Skåda in i ögon som utstrålar glädje och kärlek
Ett spontat lyckotjut av ditt barn eller barnbarn
En godnattkyss
Begrava näsan i sin älskades hals och andas in oändligheten
Vissheten att du har nära och kära du skulle skänka ditt hjärta om de behövde ett – utan att tveka
Kan det vara så enkelt att äkta storhet är något som förtjänas genom att öppna sig helt och ge allt, utan krav på motprestation?
Alla andra bedrifter är resultatet av hårt- och målmedvetet arbete
Lite tankar så här i början av maj under city- och skogspromenader
Det är extremt sällan som jag blandar min professionella roll med min privata sfär. Jag har under nästan 12 år varit i olika roller inom cybersäkerhet på Microsoft och är fortsatt kvar i bolaget. Viktigt att påpeka nu när jag mixar.
Men, i extraordinära tider kan många oväntade saker hända. I det här fallet vill jag dela rönen från ett forskningsprojekt som Microsoft har genomfört och som handlar om påfrestningar på hjärnan i pressat distansarbete. Inte direkt förvånande resultat, men extremt intressant att få faktiska data på hur oändliga möten utan paus påverkar oss negativt. Lika intressant är det enkla konstaterandet att korta pauser helt motverkar den onödiga stressen.
Tog en liten skärmbild som så väl illustrerar skillnaderna.
Ha en fin onsdag!
write4joy 