En text om att skapa sig en plats i en ny hård stad
Om utsatthet
Om osynlighet
Ett empatiskt hjärta kan ta till sig smärtan, ensamheten och strävandet
I am just a poor boy Though my story’s seldom told I have squandered my resistance For a pocketful of mumbles Such are promises All lies and jest Still, a man hears what he wants to hear And disregards the rest
Mm-mm-mm-mm-mm-mm Mm-mm-mm-mm-mm When I left my home and my family I was no more than a boy In the company of strangers In the quiet of the railway station Running scared Laying low, seeking out the poorer quarters
Då och då kommer man över en bok som berör en på djupet. ”Där kräftorna sjunger” är precis en sådan bok. Språket är målande och fängslande på samma gång. Huvudpersonen en helt osannolik sådan. Fonden en precist beskriven skildring av mänsklig småsinthet och rädsla för det annorlunda.
Jag känner mig rikare efter att ha umgåtts med det här mästerverket
Samtidigt finns en tomhet att behöva skiljas från Kya, Tate, Jumpin´ och de andra
Mellofinalen till ära blev det en hemgjord pasta inspirerad av Mästerkocksdeltagaren Christin. Höll mig till stora delar till hennes recept, men med några egna tweaks. Satsade också på en god flaska Barolovin. Gjorde pastan utan en pastamaskin och det blev rätt så svettigt med allt knådande och kavlande. Men, smaken gjorde det hela så värt ansträngningen.
Människan och mänskligheten är ren magi. Bland oss finns det individer som är upptagna med att leta fel, brister och irritationsmoment i andra. Men, flertalet av dessa missar helt att ägna sig åt att leva ett fullvärdigt liv och att varje dag bli en bättre version av sig själva än gårdagens. Det finns individer som inte ägnar någon tanke åt att tänka på djupet. Istället väjer de antaganden, fördomar och andra ”tänkares” tankar som sitt bränsle.
Vi har människor som skapar trivsel och skänker andra omtanke vart de än är. Sen har vi individer som skapar storverk inom konst, musik, litteratur, vetenskap, sport och alla andra fält. Vi har individer som har fastnat i det som varit eller som bara drömmer om någon annan sorts framtid. Vi har ett otal andra individuella karaktäristiska kännetecken och allt sammantaget blir det hela inte något annat än magiskt. En illusion som är omöjlig att lista ut hur den funkar.
För egen del tänker jag att under min livstid kommer jag att ha lite av allt som jag tidigare beskrivit. En självinsikt som gör livet lite lättare att leva på mina egna villkor, men utan bekostnad på någan annan. ”Du är vad du tänker”, är ett gammalt fint talesätt. Men, det krävs en medvetenhet om tankens kraft och att ta sig tiden att få tänka klart.
Solen ramar in den här sena fredagseftermiddagen och jag vill rama in mina betraktelser genom att önska en fantastisk avslutning på veckan. Avslutar med två bilder tagna ut från min skrivarstudio med 24 timmars mellanrum.
Idag är första dagen på mitt andra år med distansarbete på heltid. Pandemin påverkar oss alla på så många olika sätt. En positiv påverkan för egen del är att jag i slutet av juli 2020 provade på frisbeegolf (eller discgolf som det också kallas). Jag fastnade direkt och har spelat en hel del ända tills vintern kom.
Nu har säsongen börjat på nytt och den andra rundan blev extra rolig eftersom snön kom över oss ungefär halvvägs. Min favoritdisc är vit och det blev till att hålla korpgluggarna öppna lite extra för att inte tappa bort den.
Jag har spelat golf ända sedan det kallades ”moderatbandy”. Började spela 1988 redan. Jämfört med golfen är fresbeegolf betydligt enklare, mer avslappnat och betydligt billigare. Ett bra startset med discar kostar under tusenlappen och nästan alla banor är helt kostnadsfria. Dessutom behövs ingen tidsbokning. En runda med 18 hål tar mindre än halva tiden jämfört med golf. Dessutom erbjuds otroligt härliga skogspromenader.
Kan varmt rekommendera alla att prova på. Bjuder på några actionbilder från senaste rundan.