Upplysningstiden beräknas ha börjat i slutet av 1600-talet och pågått till 1800-talets början. Sent på 1980-talet och första åren på 1990-talet skapades world wide web som gjorde Internet till en allemansrätt. För många, mig inkluderat, sågs det som en upplysningstiden 2.0 med turbokraft. All världens tankar ”at your fingertips.” Problemet med det sista är att fingrarna inte sköter tänkande och resonerande. Kan inte undgå att umgås med tanken hur kommande värld skulle se ut om alla tog till sig nedanstående:
”En vedertagen allmängiltig konsensus råder kring att man ser ut som det man äter. Tänk om det vore lika allmängiltigt vedertaget att vi blir det som vi tänker?”
Eller som kloke Einstein uttryckte det:
”Knowing where to find information and how to use it. That is the secret of success!”
Egen slutsats är att människor som ser sig själva i gott ljus även betraktar världen i samma fina ljus.
Avslutar med en frågande bild hur Einstein skulle ha varit om han hade sociala medier.
Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):
Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
Inte låta skit fastna
Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)
Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:
För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra
Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.
Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.
Friskis & Svettis Huddinge är mitt smultronställe när det gäller träning. Härliga människor, fina lokaler, bra utrustning och fokus på 100 % ren träning. Passar mig som hand i handske. Har efter flera års nertrappning från styrkelyftandet gått över till lättare vikter, fler repetitioner och mindre vila mellan seten. Lite mer av bodybuildingträning. Dessutom en hel del funktionella övningar och mycket stretch.
Lördagens pass var årets kortaste uppvärmning för att få glada muskler som ville jobba. Älskar att träna när det är varmt.
I labyrinten mellan vinter och vår. En slingrande stig med många skarpa vändningar. Sol och liv, blandat med vinter och slumrande naturkrafter under täcket. Illusionen om behovet av väder för välmående eller sol i sinnet, stål i blicken? Tror starkt på kombon. Inte fan blir det sämre av sol, värme och spirande liv i naturen!
Hoppas att allt inom dig spirar och gror så här mellan två helgdagsveckor.
Jag tror inte på uttrycket att någon är ”lyckligt lottad!” Istället fäster jag mycket större tilltro till uttrycket ”som man bäddar får man ligga!” (eller var det ”om man bäddar får man ligga?”). Skämt åsido. Min fasta övertygelse är att var och en av oss är sitt livs gud och våra val (bäddningen) leder till olika utfall (liggandet). Går tillbaka till jaget och utgår ifrån mig själv. Tror inte för en sekund på att jag är universums mittpunkt och att jag är lyckligt lottad eller att världen konspirerar mot mig. Det är min egen inre energi som jag kan omvandla till gott, eller till negativt. Genom att ha en strävan mot något och ägna energin åt resan mot den strävan kommer så småningom utfallen (liggen).
På samma sätt som ingen (eller i vilket fall få) av oss sätter sig i bilen och gasar på för fullt utan att ens veta åt vilket håll man ska, är det med livets strävan. Skillnaden är att livets resa är själva målet. Att njuta av resans olika väglag, oavsett väder, är själva livet. Det är resan mellan att vi föddes och lämnar det jordiska som är den som ska avnjutas. Ibland reser vi på flerfiliga motorvägar, ibland på mindre byvägar. I vissa lägen är vi i näst intill ogenomtränglig terräng och vi får sakta krypa igenom. Andra gånger är det branta upp- och nerförsbackar. Vissa dagar skiner solen. Andra dagar är det storm och iskalla skyfall. Men, resan fortsätter och så småningom har vi klarat av en delsträcka som tett sig omöjlig.
Nu till lite reflektioner från min egen resa/strävan och när jag startade min strävan för drygt 40 år sedan såg jag framför mig en framgångsrik IT-karriär (ADB hette det på den tiden). Längs med resan där åren har lagts på varandra har jag insett att jag inte kan skilja på vad som är ”jobb” och vad som är ”resten”. Jag är jag, oavsett i vilket sammanhang som jag befinner mig. Vissheten har växt fram genom otaliga kurser, workshops, projekt, teamövningar, problemlösningar, misslyckanden och framgångar. Ett genomgående tema på min resa har varit begreppet ”förändring!” Återkommande har jag matats med hur förändring måste till, att stanna där man är betyder förfall/undergång. Personligen synar jag påståendet som en gigantisk bluff! Jag påstår att förändringsivern är ett stort stressmoment som förkortar livet och bidrar till mindre nöjdhet under tiden man är på sin resa. Hur många gånger har man inte hört att ”du borde avskaffa dina gamla vanor”, ”hitta nya intressen (vanor)” och liknande? Bullshit! Det är inte förändring du söker. Det är att ha din hälsa så länge det är möjligt, för utan den är resten oväsentligt.
Att vara nöjd med sin resa och njuta av olika rastplatser på densamma är f-n så mycket trevligare och hälsosammare. Att stanna upp, ge sig själv en bamsekram och konstatera: ”Jag är så nöjd med mig själv och mitt liv!” Givetvis kommer resan från den rastplatsen att gå vidare, men det är du som riktar kompassen åt vilket håll du vill. Inte förändringskonsulter eller välmenande vänner/familj. På den fortsatta resan kommer flera rastplatser med helt fantastiska vyer där man får chansen att berömma sig själv ytterligare. Att vara än nöjdare. Om det sen råkar bli någon förändring som en konsekvens av nöjdhetsresan, så är det helt ok. Men förändringen är inte målet. Resan är målet. Att vänta med att vara nöjd först på slutet känns som ett dåligt skämt för min del.
Ha en fantastisk tisdag var du än är på din resa. Avslutar med AI-genererade bilder som beskriver en fin resa.
Har haft några veckor som har varit mer intensiva och krävt en hel del omprioriteringar. Även om det har varit både viktigt och lärorikt har det lett till en större mental trötthet än vanligt. Har noterat hur jag ägnat mer tid åt oändligt scrollande på sociala medier, mer slötid framför TVn och mindre tid med att göra något konstruktivt under ledig tid. Har noterat det hela och medvetet låtit mitt ”lata” jag bestämma ett kort tag. Men, nu är observationen över och en del egna läxor har lärts. Delar med mig några viktiga lärdomar.
Energivampyrer finns överallt och får större utrymme ju mindre energinivå vi har. Soffpotatisar är personer som inte har orkat eliminera energivampyrerna. I mitt fall har jag noterat att Facebook är en enorm vampyr. Har varit utanför i 18 månader, men valde att gå med igen för en månad sen. Nu har jag bett Meta om att få allt mitt data och kommer radera mitt konto permanent när det datat är sparat. Har även beslutat mig för att skippa nyhetssändningar på TVn, säga upp min DN-prenumeration och att vara extremt sparsam med att läsa skvallertidningarna på webben (Expressen och Aftonbladet i mitt fall).
Meditativ visualisering dagligen. Mental prepp 5 minuter på morgonen, samt mental de-tox 5 minuter på kvällen. 5 minuter två gånger om dagen låter som extremt lite tid, men våra hjärnor är kraftfullare än det mesta som har uppfunnits. 5 minuter räcker till att känna tacksamhet över att vara i livet, ha hälsan, älska/vara älskad, känna glädje över sin sysselsättning, se en väg mot utveckling och visualisera hur ett enda önskat resultat ser ut/känns. De här 5 minuterna eliminerar mängder av tid som bara skulle ägnas åt onödiga vardagliga beslut och ackumulerat innebär de 5 minuterna eliminering av oro. Kvällens 5 minuter ägnas åt egenberöm; att ge balsam till själen genom egenuppskattning.
Personliga konstnärsprojekt. Den tid som har gått åt till TV, sociala medier och oro över oviktiga beslut ägnas istället åt estetiskt skapande. För egen del är det en kombination av skrivande och musicerande. Tiden flyger förbi snabbare i skapandet än vid ”soffpotatisaktiviteter”, men den euforiska känslan inombords under skapandet är som den kraftfullaste tankstation för energi. Flow = energi!
Avslutar mina små tankevandringar som som jag gjorde förr: Med lite egentagna bilder de senaste veckorna. Skönt att ta en paus från AI-genererad konst.
Jag är svag för tänkande och intelligenta människor. Delar med mig av ett enda litet stycke ur ”Självbetraktelser” av Marcus Aurelius som levde mellan år 121 – 180 före Kristus.
”Säg om morgonen till dig själv: Idag kommer jag att sammanträffa med en framfusig, en otacksam eller övermodig, en ränklysten eller grälsjuk eller opålitlig människa. Alla dessa fel hos dem kommer sig av att de är okunniga om ont och gott. Jag däremot, har insett att det goda till sitt väsen är skönt och det onda är oskönt samt att den felande av naturen är besläktad med mig. Inte så att vi är samma blod och säd, utan så till vida att vi är delaktiga av samma förnuft och samma gudomliga bestämmelse. Ingen av dessa människor kan skada mig, för ingen kan förleda mig till vad ont är. Inte heller kan jag vredgas på min frände eller vända mig ifrån honom. Vi är skapade för samverkan precis som händer, fötter, ögonlock och käkar. Att motverka varandra vore alltså naturvidrigt. Att känna ömsesidig ovilja och avsky är att motverka varandra.”
Försökte skapa en häftig bild med Marcus Aurelius i Microsoft Copilot, men den vägrade så länge namnet var med i min fråga. Så fort jag ersatte namnet med ”…en stoiker från romartiden innan Kristus…” blev det nedanstående resultat.
write4joy 