Söndagstanke

Lagade lite härlig söndagsmiddag. Givetvis i sällskap med musik. Blev en känslosam matlagning. Spellistan som jag valde utan eftertanke var en extra betydelsefull.

För drygt fyra år sedan under andra halvan av januari tillbringade jag en vecka hos min pappa. Det blev min sista vecka med honom på en isolerad avdelning på ett sjukhus i Serbien. Han hade genomgått en framgångsrik operation för lårbensbrott, men drabbats av någon bakterie som inte lät sig behandlas. Han gled ifrån mig mer och mer. In i en medvetslöshet som jag i efterhand betraktade som en välsignelse. Bakterien i fråga gjorde hans andning extremt ansträngd och mängden syrgas fick ständigt justeras uppåt. Därav min senare insikt om medvetslösheten som en välsignelse, istället för att långsamt kvävas och vara medveten om det.

De tre sista nätterna var extra påfrestande för min pappas kropp. Då spelade jag musik från tidigare nämnda spellista och sjöng till musiken i hans öra. Även om slutet närmade sig och andningen blev sämre så gjorde musiken och sången något: Hans läppar rörde sig, som om han någonstans ur medvetslöshetens dimmor försökte hitta fram. Andningen blev då och då lite mer regelbunden och inte så ansträngd. Jag upplevde också att hans hand som vilade i min regelbundet tryckte till. Lätt. Men ändå tydligt. Jag sjöng i hans öra till hans sista andetag och fortsatte nynna en stund efter att han inte längre var med mig. Klockan var strax efter 4.30 på morgonen och där fanns bara ett melodiskt nynnande och bottenlös sorg som jag inte riktigt ville släppa in. Musiken skulle först få gå klart.

Den här eftermiddagen sjöng jag på nytt, men mycket högre. Tårarna och gråten manifesterades inte ur sorgen. Den här dagen kom saknaden med full kraft. Den kommer utan någon förvarning och numera välkomnar jag den. Saknaden finns i alla små vardagliga stunder, ansiktsuttryck, samtal, skratt, middagar, resor och tusentals andra små fragment ur ett liv. För mig är det en visshet om att kärlek aldrig dör. Även om den är lika omöjlig att hålla kvar som att fånga månskenet så är det ändå tydligt att den lever inuti mig. Har ett varmt bo som är för alltid. Det är mänsklighetens essens: Människor som berör oss kommer att leva kvar långt efter att de själva är borta.

Varma tårar.

Härliga minnen.

Kärlek.

För alltid.

Vilka sitter runt bordet?

Det finns ett återkommande tema inombords som handlar om vad det innebär att vara en lyckad människa. Vid vissa tillfällen stannar jag upp (precis som nu) och målar upp en bild över ett större bord och alla de som jag hoppas sitter i mitt sällskap när jag vet att min livsresa närmar sig slutet.

Vilka kommer att vara vid bordet när det är dags att säga tack och farväl?

– Write4Joy

Tror att deltagandet beror på hur man själv har varit i livet och om man har tagit sig tiden att stanna upp för att finnas där när nära behöver en. Att man har visat respekt och verkligen helhjärtat lyssnat på sina nära. Att man inte har hållit tillbaka kärleksbetygelserna och låtit omgivningen veta hur mycket de betyder för en. Vänlighet, nyfikenhet och empati är enligt min mening den heliga treenigheten som jorden borde snurra runt.

Avslutar i (nästan) vanlig ordning med en AI-framställd bild som illustrerar det jag skriver.

Få saker gjorda

Jag skriver ordet ”procrastination” i Googles sökmotor och får upp drygt 60 miljoner träffar. Ordet står för att ”skjuta upp” saker till senare trots vetskapen om att det kommer få negativa konsekvenser. Genom åren har jag återkommit till att söka mer kunskap om fenomenet. Det har varit läsande av vetenskapliga artiklar, deltagande på kurser, läsande av böcker och försök till egna iakttagelser. Först på senare tid har jag slutat ägna tid åt den här (o)vanan. Den tid jag lagt ner på eftersökningar har egentligen varit en form av prokrastinering i sig.

Har genom egen erfarenhet ”lärt” mig att det bästa sättet att få något som ska bli gjort är att bara sätta igång. Momentum kommer från rörelse. Genom att starta, oavsett hur knackig starten är, kommer jag i ett läge där framfarten sker mot rätt mål. En form av oavsiktlig kreativ process som leder mot produktion av saker. Starten kan vara helt orelaterad till aktuell uppgift. Det kan vara att ”spotta ur sig” allt som är i huvudet. Något som leder till nedtecknade betraktelser av något specifikt. Kanske lösning av ett tidigare problem. Uppslag till en ny bok/artikel/sång. Så småningom är man klar med uppgiften som skulle göras ”av bara farten”.

Det gläder mig enormt att sökning på ordet ”momentum” svarar med 582 miljoner träffar!

Avslutar som så ofta med lite bilder. Två egna och en skapad av AI.

Insidan möter världen

Fascinationen över att vara människa avtar inte. Känns som att den snarare tilltar med åren och erfarenheterna. Vi har ärvt mängder av saker från alla generationer som har varit före oss. Det finns i vårt DNA och i olika center i vår hjärna. Under vår egen resa här på jorden får vi ynnesten att förädla allt vi ”vet och kan” med egna intryck, samt göra ett litet avtryck när vi har checkat ut.

Inser också allt tydligare värdet med att dela med sig av lärdomar, strategier och metoder i både stort och smått. Hittade en rolig minneslapp som jag skrev till mig själv under den period i livet då jag jagade status i karriären. Det roliga med minneslappen, som nu är +20 år gammal, är hur aktuell den känns:

”Framgång via min egen disciplin –> jag mäter mig bara mot mig själv och ser till att dagens jag är en aning bättre än gårdagens!”

När jag bläddrar vidare (ja, älskade då- och älskar lika mycket nu att skriva på papper) hittar jag lite visdomsråd från mig till mig:

  • Tänk på att allt kommer inifrån: Synsätt, känslolägen, disciplin och val. Det är jag som väljer ångest/oro eller tilltro/kärlek
  • Glöm heller aldrig: Om du inte har något gott att säga så var tyst. Döm aldrig. Klaga aldrig.
  • Är något värt att göras? Börja! På en gång! Välj den väg som känns som den rätta och inte den som är bekvämast.

Som en liten lätt avslutning på den här förmiddagens retrofilosoferande delar jag även med mig av mina egna råd för att välja att läsa en bok eller kurs:

  1. Vad vill jag lära eller förbättra?
  2. Är det viktigt här och nu, eller något för framtida bruk?
  3. Varför är den här boken/kursen värt tiden och finns det bättre alternativ?

Givetvis kommer även några bilder. Både ”äkta” och maskingenererade.

Framtid, AI och maskiner

Har ägnat massor av tid åt tankar kring det område som lovar omvälvande förändringar och som faktiskt redan stuvar om verkligheten för miljontals människor. Jag pratar om artificiell intelligens (AI). Skaffar mig flera olika perspektiv vartefter mina tankar tänder upp nya vägar. Försöker mig på att skapa en grundplattform för framtiden redan idag. Hur pretentiöst är inte det?

Börjar med att försöka reda ut det universella med oss människor och börjar med uppfattningar om tid/närvaro:

  • Majoriteten av människor i välutvecklade länder lever sällan i nuet
  • Nostalgikerna lever i det förgångna (det var bättre förr)
  • De hoppfulla lever i framtiden (det blir bättre snart)
  • En minoritet är här och nu

Utifrån det resonemanget tänker jag att även i framtiden kommer den här indelningen att vara aktuell. Det innebär att:

  • Man bygger affärsmodeller som saluför nostalgiska trippar för en kategori (min satsning)
  • Man bygger affärsmodeller för att sälja in framtida lycka för en annan (luftslott)

För den minoritet som sannolikt kommer vara en än mindre minoritet kan det vara värt att tänka på följande:

  • Västvärldens befolkning blir äldre och äldre = har mer och mer liv bakom sig (alltså en växande målgrupp för nostalgiska trippar)
  • Om framtiden inte finns är det meningslöst att investera i den = utveckla framtida nostalgitrippar för den målgrupp som snart ändå blir gammal med livet bakom sig (framtida nostalgiska trippar på steroider)

Sen funderar jag över ett ”faktum” som snart är vedertaget:

”Förr skapade vi allt från grunden. För varje ny dag kommer nya maskiner/teknik som gör jobbet!”

Sluter mig till att några värden kommer vara odödliga även i framtiden:

  • Vänlighet och empati: Kommer väl till pass som grund för nostalgitrippar i en värld av robotar som precist och empatilöst löser våra uppgifter
  • Nyfikenhet: Tidlöst och kommer alltid att lysa upp nya vägar
  • Aktivism: Vem är det som egentligen bestämmer hur framtiden ska vara? Låter var och en av oss ”andra” eller ”någon” göra det får vi den framtid vi förtjänar. Tror att ”alla” så småningom kommer vakna till liv och utföra aktivism för att ta tillbaka framtiden!

Där finns nu en grundplattform för att ta sig an framtiden. Kom ihåg var du läste det först!

Givetvis kan jag inte avsluta en tankebana om framtiden utan att ha bett ”framtiden” att måla en bild över framtiden. Bad Bing Image Creator att ”skapa en graffitilik avbild av framtiden där robotar och AI är vardagsmat.”

När bröstet fylls till brädden

Fars dag idag. Det är snart fyra år sen mig egen pappa somnade in och det är ännu svårt att titta på filmer eller bilder på honom. Sjävklart blir det lite extra mycket känslor en dag som fars dag. Idag blev jag ordentligt uppvaktad av mina fina barn. Lunch på Palmyra med efterföljande bowling i Årsta. Bröstet är fyllt till brädden av de mest varma känslor som finns att föreställa sig.

Jag avgudar mina barn. Dom är helt underbara människor och varje umgänge är magiskt bra.

Skrev igår om min mening i livet. Den här dagen är ett så bra exempel på livets sanna mening.

Bjuder på en ”nästan-actionbild” när jag laddar för nästa strike.

Min mening i livet

”Vad är meningen med livet?”

En fråga som har ställt till det ända sen vi som människor fick lyxen i tillvaron att kunna ställa frågan.

För egen del är frågan helt fel fokuserad.

Istället ser jag min mening i livet som alla de handlingar jag väljer att utföra under tiden som livets värdefulla gåva brinner i bröstet. Min mening är inte någon position i framtiden. Den uttrycks här och nu i kärlek jag ger och får. Hur jag tar mig an något. Vad jag väljer att låta mig påverkas av. Just i detta nu ägnar jag avsiktlig tid att forma ord och meningar på Write4Joy.

Stunden innan jag började skriva de här meningarna var jag inne på en AI-genereringstjänst för bilder. Ville ha en enkel målning som visar hur jag myser på Write4Joy om 10 år.

Ingen utmärkelse, seger, löneförhöjning eller bonus har någonsin känts så varm inombords som den värme som lever i kroppen här och nu.

Tillgångar

Den största tillgången vi har under vår tid på jorden är just livet självt.

Det är inget mindre än ett under att ingen av oss som idag befolkar jorden är den andra lik.

Vi består alla av samma beståndsdelar och har samma grundläggande behov.

Hur tar vi tillvara det som är vi och lever livet på bästa sätt?

Antingen kan man ägna tid och energi åt allt det man inte har eller så kan man ta till vara allt man har. Vara tacksam, nöjd och uppmuntrande mot sig själv.

Höstskådespelet med frisk luft, gulnande löv och magiska morgnar tillhör oss alla. Njuter i fulla drag i sällskap med min fina fyrfota älskling.