Har du också hört något av följande påståenden?
”Den som har mest pengar när den dör vinner”
”Den som har mest saker när den dör vinner”
Här kommer min egen livsversion:
”Den som har skrattat mest, älskat oreserverat och har de personer han har delat glädjen och kärleken med vid begravningsceremonin vinner!”
Flytande solsken på andra sidan skrivarstudions generösa fönster.
2023 års första tredjedel i backspegeln.
Björn Dixgårds fantastiska stämma i högtalarna.
Kommer snart att öppna Scrivener och förflytta mig in i andra världar.
Men, först tar jag några minuter i anspråk för reflektioner här på Write4Joy.
Reflektionerna är hämtade ur april månad 2023 och avslutas med en bildkavalkad över månaden som precis har gått.
April 2023 var ljusets månad på så många olika sätt: En vändpunkt efter en lång period fylld av tärande oro och som en budbärare om ljusare tider – bildligt och bokstavligt. Där oron tidigare huserade har lusten tagit över. Lusten att utforska, umgås, träna, tänka, sjunga, skriva, älska…. Lusten att fånga nuet i en björnkram. Väl medveten om att det pågår krig, kända såväl som medialt ouppmärksammade. Inflation, skjutningar, räntor, sprängningar, matpriser, geopolitiska utmaningar och annat som borde dämpa entusiasmen. Men, jag är egoistisk och tillåter mig att äga lusten med allt som den för med sig. Hur omvärlden än artar sig äger jag mina egna tankar, drömmar och ord. I det ägarskapet väljer jag pastellfärgerna ur paletten och målar dagen tindrande varm.
Avslutar, som utlovat, med lite bilder som täcker in Andrea Bocelli, Mörtsjön, boksignering på Southside Stories, Loopen, Trehörningen, Arenastaden och Hovstallet.
”Livet pågår när vi är upptagna med annat…” Gammalt talesätt som kanske kan pensioneras?
”Livet pågår här och nu med det vi har för handen.” Känns mycket mer modernt och inte så skuldbeläggande.
Tänker att livet blir lite rikare om vi utgår ifrån allt det fantastiska med var och en av oss, istället för att matas med nonsens om hur man borde vara/se ut/göra/tänka/leva.
Visste du att det finns mer än 60 000 titlar på Amazon som handlar om ”self improvement”?
Söker du med samma ord på Google får du mer än 1 230 000 000 (1,2 miljarder) träffar.
I mitt liv pågår mängder med saker, men Write4Joy har inte varit en av dom. Därav mitt lilla livstecken och några bilder från senaste veckorna.
Ha en underbar avslutning på februari 2023.
Gott Nytt År och god fortsättning.
2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.
Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.
Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.
Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.
Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.
Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.
Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?
Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.
Vinden doftar så gott i ditt hår
Det är vinden som läker alla sår
Jag är en lycklig man när jag är med dej
Jag blir en annan än den jag annars är
”Lycklig man” av Ulf Lundell
Avslutar fragmentariskt med några bilder. Ha en magisk kväll, vecka, sommar och år.
Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.
Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.
Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.
Visst existerar oändligheten. Hur kan man annars förklara en redan oändlig kärlek som ändå fortsätter att växa inuti en människas bröst? Nu springer jag händelserna lite i förväg, så jag tar det från början. Flög här om dagen upp till Luleå för att umgås med mitt älskade barnbarn, Olivia. Hon går på 6-års och är stora tjejen redan. Jag anländer till skolan strax efter 14-tiden en fredag eftermiddag och ser min älskling på långt håll. Hon åker stjärtlapp med sin bästa kompis på en liten snöhög. Vi har inte träffats på 6 veckor och längtan har varit stor. Olivia har till och med gjort en kalender för att räkna ner dagarna tills farfar kommer.
Att få träffa henne ute med sina kompisar och sin allra bästa kompis är perfekt. Den första blygseln efter så lång tid uteblir, utan jag blir istället inbjuden till deras lek. Vi busspringer till boden där stjärtlapparna ska vara och tjejerna försöker stoppa mig från att komma in eftersom jag är för tung och golvet kan då rasa. Efter leken säger kompisarna hej då till varandra och vi tar oss hemåt för att packa Olivias saker. Hon vill sova med farfar på hotellet. Det blir en tidig middag på Pinchos i Luleå och sen hem till hotellet för lite fredagsmys. Vi lägger upp alla kuddarna mot sänggaveln och farfar får klia Olivia över rygg, axlar och magen medan vi ser på lite barnprogram. Tomteskum och Ahlgrens bilar mumsas det på. Det är trots allt lite fredagsmys.
Vi är båda trötta och fnittriga. Livet känns bara så självklart. Mitt i allt fredagsmys söker sig en liten mjuk hand in i min och en trött änglaröst säger varmt ”Farfar!”
Tiden stannar och jag blundar med en önskan om att universum gärna får pausa sin gång. Men, i nästa andetag öppnar jag mina sinnen och bereder plats åt alla känslor som stormar runt i bröstet. Slås tydligt av hur oändligheten ser ut: En snart 6-årig flickas mjölkvita mjuka hand!
Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.
Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:
Möta sin längtan
Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!
Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!
Den senaste tiden har allt kretsat kring vår nya älskade fyrfota familjemedlem, Enzo.
För att behålla ursprungssyftet med Write4Joy har jag valt att dokumentera Enzos liv och äventyr på en egen blogg: Enzo4Ever. Här på Write4Joy kommer jag fortsätta betrakta allt mellan penna och stratosfär oavsett stilistiskt uttryck.
Kan hända att det blir glesare än vanligt en period, då vår lilla bebis kräver en hel del tid och omsorg. Passar därför på att önska en fantastisk sommar redan nu ifall vi inte hörs innan.
Det är ren magi hur Enzo påverkar oss alla. Kärleken till den lilla varelsen är gränslös och alla är vi helt sålda i honom. Lyckligtvis verkar han själv vara såld på oss och sitt nya hem. Varje vaken stund bär med sig nya upptäckter och upplevelser.
Dag 2 hemma parkerade han sig i köket när köttbullar för midsommarafton rullades och stektes. En liten klick köttfärs landade på golvet och resulterade i en intensiv utforskning.
En hund utan ben borde vara en orimlighet? Visst är det så! Här är Enzos första möte med ett ben.
Vardagen bär med sig så många fler nyanser nu när Enzo är med oss. Självklart kommer det att speglas även på Write4Joy.
Önskar dig den bästa möjliga midsommarhelgen!
write4joy 