Kärlek till en vän

Vårtecknen är så många nu och eventuella bakslag kommer bli kortlivade

I allt det som nu gror för att snart spira i full prakt finns även tiden till eftertanke

Att ta sig tiden och uppskatta den största gåvan i livet: Hälsan!

Glömmer själv bort att regelbundet stanna upp i livet och bara visa tacksamhet över att hälsan huserar i vårt hem

En älskad vän kommer inom kort att ta en match mot kräftan och då kommer en uppsjö av känslor

En vän som har ett hjärta i renaste guld, kombinerat med en urkraft som få

Tvivlar inte en sekund att hon kommer segra och förpassa kräftan till helvetet där den hör hemma

All kärlek och positiv energi som lever i mig förmedlas nu till våra älskade vänner

Avslutar med Karin Boyes vackra dikt ”I rörelse”

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

”I rörelse” – Karin Boye

Kärlekens ansikte

Kärleken lever i många former och flavörer

Den är magisk på så många vis

En evighetsmaskin som lever så länge hjärtat slår

Kärleken till barnen och till barnbarnen är den essentiella kärlekens sanna ansikte

Att möta oändligheten i en kram är bortom orden

Låter därför gårdagens bild med min lilla skatt tala sitt språk

Ekande tomrum

Familjens trogna Elvis springer nu i evighetens oändliga fält

Igår eftermiddag, 16.00 den 21 januari 2021, somnade han stilla in omgiven av sin flock

I nästan 14 år har han förgyllt vår tillvaro och skänkt oss en oändlig kärlek

Ett hål ekar tomt i tillvaron

Ett hål som kommer att fyllas till brädden med alla fantastiska minnen av vår fina hund

Men, det kommer att ta lång tid eftersom saknaden är så djup

Det är så många frågor som tynger inombords:

Hur ska jag kunna vandra längs våra skogsstigar, bada i våra sjöar och soltorka på våra bryggor?

Hur ska jag vakna på morgonen utan din blöta nos mot benen och din viftande svans?

Hur ska jag kunna jobba och skriva nu när du inte längre kommer ligga i soffan bredvid mig?

På något vis kommer det att gå vägen, men det kommer att vara så mycket fattigare än då du var med

Tack för all din villkorslösa kärlek under nästan 14 år

Någon gång framöver kommer vi att utforska oändliga marker tillsammans du och jag min älskade vän!

Sista dagen, innan nästa

Årets sista dag har precis gått över till eftermiddag

Kommentarer om 2020 finns det gott om

Majoriteten negativa

Jag tänker att varje dag erbjuder möjligheter, även i en pandemi

Kanske speciellt i en pandemi

Det här är året då jag till fullo har insett vikten av att inte grotta ner sig

Att leva fulländat som en hyllning till alla som inte är med oss

Från tid till annan kräver det en extrem ansträngning, för vi är människor och inte maskiner

Men, det som inte kräver en ansträngning att uppnå är sällan värt att sträva efter

Mitt i allt det mörka, sorgliga och deprimerande väljer jag ljuset och glädjen

Något som jag önskar dig och dina nära varje dag som kommer

Gott slut och Gott nytt år!

Delar med mig av en nyligen tagen bild som för mig symboliserar ren och skär kärlek och lycka:

Mitt älskade barnbarn som fyller 5 och jag

Konst på riktigt

Igår var det fars dag. Den första utan min pappa i livet. Umgicks med så många fina minnen av honom. På kvällen dukade jag fram en varm kanelbulle och kaffe vid minneslunden. Tände ett ljus och la en fin blombukett i vatten. Tänkte på innebörden i Bo Setterlinds betraktelse. Tänkte på hur naturligt döden kommer. Kan inte planeras, förberedas, motarbetas. Inser mer och mer att konsten handlar om att leva.

Himlens hav

har ingen strand

bara ljus

Bo Setterlind

Idag är pappa lika närvarande som vore han tillbaka efter en längre resa. Känns fortsatt overkligt att en så fantastisk person inte längre är med mig. Sorgen, saknaden, minnena och kärleken samsas om utrymmet i ett trångt bröst. När det blir för mycket flödar tårarna.

Nu när pappa känns närvarande och nära vill jag dela en liten del av min avskedshälsning på hans ceremoni.

Ett liv är långt och kan inte sammanfattas med ord. Men jag och du lyckades ändå sätta orden på allt det fina vi kände för varandra. Allt lyckades vi med medan du levde käre far. Du fick ditt erkännande av mig. Jag fick ditt erkännande av dig.

Du älskade familjen och musiken. Dina sista dagar i livet var vi hos dig, mamma och jag. Mamma tog hand om dig precis lika omtänksamt som hon alltid har gjort. Gav dig kärlek, kyssar, ord av kärlek. Gav dig sitt hjärta.

Jag spelade upp musik du gillar och sjöng för dig varje kväll. Jag sjöng för dig på nätterna när din andning var svår. Musiken och min sång gav dig tröst. Trygghet. Lugn.

Du somnade stilla in i gryningen den 30 januari. Våra händer sammanflätade. Musiken och sången hängde fortfarande i rummet. Du somnade in. Musiken och sången lever. Liksom minnena, saknaden och kärleken.

Hjältar kommer i många former. De främsta av hjältar har vänlighet och kärlek som superkrafter. Du var en superhjälte pappa.

Kärleksrymd

Kärlek är inget mindre än magiskt.

En kraft som får även mig att tro på högre existens.

Den romantiska kärleken när du första gången möter ögon som ger mening åt livet.

Den förälskade kärleken när världsalltet verkar finnas enbart för oss.

Föräldrakärleken när man hälsar sin nyfödda välkommen till världen, där världen verkar ha tappat tid och rum.

Foto av Wayne Evans från Pexels

<>

Den mogna kärleken när händer naturligt söker sig till varandra och utan något medvetande bara vet att det är det som är hemma.

Kärleken till sig själv, livet, medmänniskor, naturen, konsten, hunden…

All den kärleken borde inte rymmas inuti ett bröst. Men, det inte bara ryms – det finns även oändligt med plats för att välkomna mer kärlek.

Sorg, saknad och livsglädje

Med det här inlägget vill jag hedra min pappa, Tomislav (Tommy), som stilla somnade in tidig morgon den 30 januari 2020. Du somnade med din hand i min och med mina sånger som ett farväl. Sorgen och saknaden är bottenlös. Men, jag väljer precis som du livsglädjen mitt i det mörka.

Coolare snubbe får man leta efter

Hjältar kommer i så många olika former. Min pappa var en äkta superhjälte med godhet och välvilja som sina superkrafter. Jag hade förmånen att ha honom som far i nästan 55 år och jag minns att han höjde rösten en enda gång. Ilska var inte hans grej.

Han var en naturkraft på så många sätt. Grym fotbolls- och handbollsspelare. En jäkel på att dansa. En vilja av stål. Självdisciplin som skulle räcka för en mindre stad. Uppoffrande. Varm. Kärleksfull. Listan kan göras oändlig.

Pappa är trea från höger
Pappas vanligaste sida i livet: Glädje, kärlek och dans

Han var en inflygare som lämnade Jugoslavien för att skapa ett eget liv för oss. Pappa, mamma och jag landade en lördag i november 1970 och jag har ett fåtal fragmentariska bilder över det hela eftersom jag då var drygt fem år gammal. Han lämnade ett liv som tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i Despotovac och började på måndagen jobba på Luma i Hammarbyhamnen. Där fick han jobba vid ett band och packa upp elektronikvaror som kom från Asien och som skulle vidare till Sveriges olika varuhus.

Vi bosatte oss först i Spånga, men lämnade snabbt till förmån för Axelsberg. Där minns jag så väl när pappas skulle ta körkort. Han var så lycklig över körskolan i Örnsberg som hade BMW 1602 med jordens drag. Värre var det med teorin. Han blev först erbjuden ett paket översatt till Serbo-Kroatiska, men den översättningen var gjord av någon som inte behärskade något av språken. Istället bytte han ut materialet till svenska böcker och började att lära sig känna igen mönster. Pappa jobbade enbart med andra ”juggar” och hade inte lärt sig speciellt mycket svenska vid det laget. När det blev dags för teoriprov satte han det till 100% genom mönsterigenkänning i ord och bilder. Utan att förstå vad det var han blev godkänd i. Sen satte han förstås körningen.

Hans första bil var en Volvo 142 från 1969 och den kördes varje sommar till Jugoslavien för sommarsemester. Det blev otaliga mil som kördes genom Europa i tre olika Volvo, för att slutligen köra Mercedes.

Arsenal var det lag som hans hjärta klappade lite extra för och lördagarna med Tipsextra var en helig stund. Tid för återhämtning. Även en mänsklig dynamo behöver vila ibland. Pappa kombinerade jobbet på Luma med städ- och diskjobb på kvällar & helger. Lediga stunder tog han långa promenader med mamma. Han var alltid i rörelse.

Efter pensioneringen intensifierade han sin träning. Milslånga cykelturer, 100 armhävningar, 100 situps och hantelträning varje dag. Vid 70 år fyllda hade han en fysik som skulle göra 30-åringar gröna av avund.

Nu är du någon annanstans och kvar är vi som fick ta del av din värme och kärlek.

Älskar dig min fina pappa!

2020+

Tillbaka hemma igen efter en härlig avslutning på förra, och en lika härlig start på det nya, decenniet.

D-vitaminerna är tankade, gommen förförd och övriga sinnen är fyllda till brädden.

Vill passa på att önska en god fortsättning och ett sagolikt år.

Avtryck i livet

Vi lämnar ständigt spår på livets resa

I oss själva och i andra

Liksom andra lämnar spår i oss

Spår som kan ge både in- och avtryck

*

Vissa avtryck söker vi spola bort

Likt vågorna

Som sopar undan lätta fotspår i sanden

Andra avtryck omfamnar vi

Värdesätter som den rikaste skatt

*

För varje ny siffra som läggs på min ålder

Funderar jag alltmer vilka avtryck som är mina

Vilka spår jag kommer att ha lämnat efter mig

*

Möjligheterna i livet finns i oändliga kombinationer

Ett faktum det är lätt att gå vilse i

För, om man plockar bort allt oväsentligt

Då finns bara en handfull värden kvar:

Att förstå varför vi alla föds nakna till livet – avtrycken i livet visar vilken känsla vi har för kläder

Att göra gott – för sig själv och andra

Att släppa begreppet ”lagom” när det gäller skratt och kärlek

Att möta varje situation med ett öppet och nyfiket sinne

Att aldrig försitta chansen att älska oreserverat

*

I varje given stund är det mina spår jag markerar med

Även om vågorna sköljer undan mina spår

Räknar jag med att avtrycken fortlever

Lätta spår i sanden vid Sandhammern, Österlen, juni 2019