Livsprioriteringar – lösa tankar

Med ålder kommer… någonting. Rättare sagt så kommer en hel massa saker. Förutom det uppenbara som tunnare/gråare hår (förutom i näsa, öron, axlar), sämre balans (som jag alltid tagit för given), krämpor (morgonstelhet, ungdomens vighet inverterat) kommer även vishet. Min egen vishet består i att (litet urval):

  • Skilja mellan sak och person på ett mer naturligt sätt
  • Inte låta skit fastna
  • Tydligt markera intrång i min integritet när det är nödvändigt
  • Acceptera att ingen annan är mig lik – samt vice versa
  • Förstå att den enda meningen i livet är den mening jag ger det
  • Jag har matats med en massa skit i livet av välmenande/mindre välmenande/ointelligenta människor – men det är slut med den skiten (se punkt 2 😊)

Vilka är de observerbara konsekvenserna av detta är frågan jag ställde mig själv. Här kommer en lista utan någon prioriteringsordning och som ett litet sammandrag:

  • För en god kvalitet i livet är ett hem, goda vänner, kärlek, familjebildning, nyfikenhet att utforska nya saker och utveckling av intressen vitalt
  • Människor kommer att vilja tvinga på mig deras åsikter och värderingar för att det ger bränsle åt dom. Det är sällan som dom har mitt bästa i åtanke
  • Alla människor är inte skapade jämlikt och det finns en hel del avskyvärda individer där ute. Jag är artig mot alla och går inte i polemik om saker. Istället noterar jag vem som är vem och släpper inte någon nära som inte förtjänar det
  • Hos människor med konstant drama i sitt liv väljer jag alltid att ta några steg tillbaka, oavsett hur nära dom är
  • Jag vet att alla ljuger i stort och smått (liksom jag själv). Vi är trots allt människor. Ord betyder väldigt lite för mig. Istället är det handlingarna jag bedömer
  • Skit händer och det blir bakslag. Jag bedömer skiten för vad den är och låter den inte definiera min tillvaro – ”hantera skiten och gå vidare” är mottot
  • Jag tar obekväma samtal oftare (ja, det är fortfarande obekvämt inombords) och ”river av plåstret”
  • Jag definierar själv vad framgång är och ägnar så gott som noll tid åt att jämföra med andra

Givetvis är det en hel massa andra konsekvenser i livet, men det här är ingen text som ska framhäva något annat än ålderns väv.

Avslutar med en nytagen bild (onsdag 4 september 2024) och önskar en härlig torsdag.

Flow ger energi

Har haft några veckor som har varit mer intensiva och krävt en hel del omprioriteringar. Även om det har varit både viktigt och lärorikt har det lett till en större mental trötthet än vanligt. Har noterat hur jag ägnat mer tid åt oändligt scrollande på sociala medier, mer slötid framför TVn och mindre tid med att göra något konstruktivt under ledig tid. Har noterat det hela och medvetet låtit mitt ”lata” jag bestämma ett kort tag. Men, nu är observationen över och en del egna läxor har lärts. Delar med mig några viktiga lärdomar.

  1. Energivampyrer finns överallt och får större utrymme ju mindre energinivå vi har. Soffpotatisar är personer som inte har orkat eliminera energivampyrerna. I mitt fall har jag noterat att Facebook är en enorm vampyr. Har varit utanför i 18 månader, men valde att gå med igen för en månad sen. Nu har jag bett Meta om att få allt mitt data och kommer radera mitt konto permanent när det datat är sparat. Har även beslutat mig för att skippa nyhetssändningar på TVn, säga upp min DN-prenumeration och att vara extremt sparsam med att läsa skvallertidningarna på webben (Expressen och Aftonbladet i mitt fall).
  2. Meditativ visualisering dagligen. Mental prepp 5 minuter på morgonen, samt mental de-tox 5 minuter på kvällen. 5 minuter två gånger om dagen låter som extremt lite tid, men våra hjärnor är kraftfullare än det mesta som har uppfunnits. 5 minuter räcker till att känna tacksamhet över att vara i livet, ha hälsan, älska/vara älskad, känna glädje över sin sysselsättning, se en väg mot utveckling och visualisera hur ett enda önskat resultat ser ut/känns. De här 5 minuterna eliminerar mängder av tid som bara skulle ägnas åt onödiga vardagliga beslut och ackumulerat innebär de 5 minuterna eliminering av oro. Kvällens 5 minuter ägnas åt egenberöm; att ge balsam till själen genom egenuppskattning.
  3. Personliga konstnärsprojekt. Den tid som har gått åt till TV, sociala medier och oro över oviktiga beslut ägnas istället åt estetiskt skapande. För egen del är det en kombination av skrivande och musicerande. Tiden flyger förbi snabbare i skapandet än vid ”soffpotatisaktiviteter”, men den euforiska känslan inombords under skapandet är som den kraftfullaste tankstation för energi. Flow = energi!

Avslutar mina små tankevandringar som som jag gjorde förr: Med lite egentagna bilder de senaste veckorna. Skönt att ta en paus från AI-genererad konst.

Ha en suverän helg!

AI ger odödliga citat?

Skrivande och att fånga livets stämningar med ord är en konst som utvecklas under hela livet. Jag funderade om vilken möjlighet AI har att fånga essensen i något väsentligt i livet och bad Microsoft Copilot att ta fram unika citat om kärlek som ingen annan har skrivit. Här kommer två exempel:

“Kärlek är som en evig melodi, vars toner dansar mellan hjärtan i en symfoni av tyst förståelse.”

“Kärlekens väv är oändlig, varje tråd en saga som vävs samman i hjärtats stumma bibliotek.”

Bad även om en akvarell som fångar essensen av kärlek, samt en målning av oändlig kärlek.

Det går att analysera både citaten och bilderna, men jag ser ingen mening med det för närvarande. Konstaterar att det finns vissa teman i maskinproduktionen.

Söndagstanke

Lagade lite härlig söndagsmiddag. Givetvis i sällskap med musik. Blev en känslosam matlagning. Spellistan som jag valde utan eftertanke var en extra betydelsefull.

För drygt fyra år sedan under andra halvan av januari tillbringade jag en vecka hos min pappa. Det blev min sista vecka med honom på en isolerad avdelning på ett sjukhus i Serbien. Han hade genomgått en framgångsrik operation för lårbensbrott, men drabbats av någon bakterie som inte lät sig behandlas. Han gled ifrån mig mer och mer. In i en medvetslöshet som jag i efterhand betraktade som en välsignelse. Bakterien i fråga gjorde hans andning extremt ansträngd och mängden syrgas fick ständigt justeras uppåt. Därav min senare insikt om medvetslösheten som en välsignelse, istället för att långsamt kvävas och vara medveten om det.

De tre sista nätterna var extra påfrestande för min pappas kropp. Då spelade jag musik från tidigare nämnda spellista och sjöng till musiken i hans öra. Även om slutet närmade sig och andningen blev sämre så gjorde musiken och sången något: Hans läppar rörde sig, som om han någonstans ur medvetslöshetens dimmor försökte hitta fram. Andningen blev då och då lite mer regelbunden och inte så ansträngd. Jag upplevde också att hans hand som vilade i min regelbundet tryckte till. Lätt. Men ändå tydligt. Jag sjöng i hans öra till hans sista andetag och fortsatte nynna en stund efter att han inte längre var med mig. Klockan var strax efter 4.30 på morgonen och där fanns bara ett melodiskt nynnande och bottenlös sorg som jag inte riktigt ville släppa in. Musiken skulle först få gå klart.

Den här eftermiddagen sjöng jag på nytt, men mycket högre. Tårarna och gråten manifesterades inte ur sorgen. Den här dagen kom saknaden med full kraft. Den kommer utan någon förvarning och numera välkomnar jag den. Saknaden finns i alla små vardagliga stunder, ansiktsuttryck, samtal, skratt, middagar, resor och tusentals andra små fragment ur ett liv. För mig är det en visshet om att kärlek aldrig dör. Även om den är lika omöjlig att hålla kvar som att fånga månskenet så är det ändå tydligt att den lever inuti mig. Har ett varmt bo som är för alltid. Det är mänsklighetens essens: Människor som berör oss kommer att leva kvar långt efter att de själva är borta.

Varma tårar.

Härliga minnen.

Kärlek.

För alltid.

Vilka sitter runt bordet?

Det finns ett återkommande tema inombords som handlar om vad det innebär att vara en lyckad människa. Vid vissa tillfällen stannar jag upp (precis som nu) och målar upp en bild över ett större bord och alla de som jag hoppas sitter i mitt sällskap när jag vet att min livsresa närmar sig slutet.

Vilka kommer att vara vid bordet när det är dags att säga tack och farväl?

– Write4Joy

Tror att deltagandet beror på hur man själv har varit i livet och om man har tagit sig tiden att stanna upp för att finnas där när nära behöver en. Att man har visat respekt och verkligen helhjärtat lyssnat på sina nära. Att man inte har hållit tillbaka kärleksbetygelserna och låtit omgivningen veta hur mycket de betyder för en. Vänlighet, nyfikenhet och empati är enligt min mening den heliga treenigheten som jorden borde snurra runt.

Avslutar i (nästan) vanlig ordning med en AI-framställd bild som illustrerar det jag skriver.

När bröstet fylls till brädden

Fars dag idag. Det är snart fyra år sen mig egen pappa somnade in och det är ännu svårt att titta på filmer eller bilder på honom. Sjävklart blir det lite extra mycket känslor en dag som fars dag. Idag blev jag ordentligt uppvaktad av mina fina barn. Lunch på Palmyra med efterföljande bowling i Årsta. Bröstet är fyllt till brädden av de mest varma känslor som finns att föreställa sig.

Jag avgudar mina barn. Dom är helt underbara människor och varje umgänge är magiskt bra.

Skrev igår om min mening i livet. Den här dagen är ett så bra exempel på livets sanna mening.

Bjuder på en ”nästan-actionbild” när jag laddar för nästa strike.

Min mening i livet

”Vad är meningen med livet?”

En fråga som har ställt till det ända sen vi som människor fick lyxen i tillvaron att kunna ställa frågan.

För egen del är frågan helt fel fokuserad.

Istället ser jag min mening i livet som alla de handlingar jag väljer att utföra under tiden som livets värdefulla gåva brinner i bröstet. Min mening är inte någon position i framtiden. Den uttrycks här och nu i kärlek jag ger och får. Hur jag tar mig an något. Vad jag väljer att låta mig påverkas av. Just i detta nu ägnar jag avsiktlig tid att forma ord och meningar på Write4Joy.

Stunden innan jag började skriva de här meningarna var jag inne på en AI-genereringstjänst för bilder. Ville ha en enkel målning som visar hur jag myser på Write4Joy om 10 år.

Ingen utmärkelse, seger, löneförhöjning eller bonus har någonsin känts så varm inombords som den värme som lever i kroppen här och nu.

Tillgångar

Den största tillgången vi har under vår tid på jorden är just livet självt.

Det är inget mindre än ett under att ingen av oss som idag befolkar jorden är den andra lik.

Vi består alla av samma beståndsdelar och har samma grundläggande behov.

Hur tar vi tillvara det som är vi och lever livet på bästa sätt?

Antingen kan man ägna tid och energi åt allt det man inte har eller så kan man ta till vara allt man har. Vara tacksam, nöjd och uppmuntrande mot sig själv.

Höstskådespelet med frisk luft, gulnande löv och magiska morgnar tillhör oss alla. Njuter i fulla drag i sällskap med min fina fyrfota älskling.

En läsares många liv

Jag är en hopplös bokälskare

Alltid varit

Kommer så förbli

Läsandet levandegör så många olika liv

I en välfylld bokhylla samsas livsöden, visdom, idéer, skratt, gråt, förskräckelse, förundran, råhet, inspiration, lärande och en hel del annat

Just nu håller jag på att avsluta en av de bästa fackböcker som jag har läst på riktigt länge, ”Shoe Dog” av Phil Knight. Genom hela boken får jag följa en löpares besatthet med att skapa ett eget skoföretag. Resultatet? Nike.

Foto av Huu1ef3nh u0110u1ea1t pu00e5 Pexels.com