Jag är en hopplös bokälskare
Alltid varit
Kommer så förbli
Läsandet levandegör så många olika liv
I en välfylld bokhylla samsas livsöden, visdom, idéer, skratt, gråt, förskräckelse, förundran, råhet, inspiration, lärande och en hel del annat
Just nu håller jag på att avsluta en av de bästa fackböcker som jag har läst på riktigt länge, ”Shoe Dog” av Phil Knight. Genom hela boken får jag följa en löpares besatthet med att skapa ett eget skoföretag. Resultatet? Nike.
Om några minuter är det dags: En 25-årig dröm ska nu börja realiseras
Ton för ton
Hemmapianot är på plats och allt är förberett
Jag kommer att öva på fingersättning, hållning och andra grundläggande tekniker
Dessutom ska jag hitta anslagsvideor på YouTube för att börja lära mig låtar jag gillar
Ikväll är dessutom en magisk augustikväll
Bjuder på lite bilder ner mot Trehörningen och ekarna
Livet är ändligt.
Perspektiven ändras med tiden.
Läser en mycket intressant bok av James Clear, ”Atomic habits” och har kommit drygt 100 sidor in i den. På något märkligt vis styr tankarna in på livet i stort och hur det levs här och nu. För en dryg månad sen skrev jag om att ”vinna i livet”. Perspektivet i den betraktelsen är då jag inte längre finns. Ikväll funderar jag lite kring ”den sista dagen” som jag kommer att finnas till. Tar mig den kreativa friheten att veta att just den specifika dagen är min sista. När jag ändå är igång så får dagen också ett namn: ”Mutatio”*
Av alla de tusen och åter tusen saker som är så viktiga. Allt som jag har strävat efter under alla mina levnads dagar. På den sista dagen ser jag bara ett: En måltid med mina nära och kära. Ansikten, röster, kramar, dofter, smaker; alla sinnens fest.
Det är inte mer märkvärdigt än så.
Vad krävs det av mig och min gärning för att jag ska få uppleva en sådan sista dag? Att vara vänlig, intresserad, empatisk, närvarande, generös och att alltid vara pålitlig. I en upptagen och hektisk tillvaro är det som är mest utmanande det att vara närvarande. Konststycket är att medvetet avveckla saker som ständigt fyller tillvaron och skapa mer tid för närvaro. Den där fåniga klyschan att ”less is more” kanske måste få upprättelse?
Ha en fantastisk midsommar och njut av ditt sällskap, samtalen, lekarna, maten och närheten till de du gillar.
Nils Ferlins dikt ”Kärleken kommer, kärleken går” är kvällens poetiska bidrag.
Så enkelt, men ändå vackert om kärlek.
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla mina levnadsdagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Har du också hört något av följande påståenden?
”Den som har mest pengar när den dör vinner”
”Den som har mest saker när den dör vinner”
Här kommer min egen livsversion:
”Den som har skrattat mest, älskat oreserverat och har de personer han har delat glädjen och kärleken med vid begravningsceremonin vinner!”
Flytande solsken på andra sidan skrivarstudions generösa fönster.
2023 års första tredjedel i backspegeln.
Björn Dixgårds fantastiska stämma i högtalarna.
Kommer snart att öppna Scrivener och förflytta mig in i andra världar.
Men, först tar jag några minuter i anspråk för reflektioner här på Write4Joy.
Reflektionerna är hämtade ur april månad 2023 och avslutas med en bildkavalkad över månaden som precis har gått.
April 2023 var ljusets månad på så många olika sätt: En vändpunkt efter en lång period fylld av tärande oro och som en budbärare om ljusare tider – bildligt och bokstavligt. Där oron tidigare huserade har lusten tagit över. Lusten att utforska, umgås, träna, tänka, sjunga, skriva, älska…. Lusten att fånga nuet i en björnkram. Väl medveten om att det pågår krig, kända såväl som medialt ouppmärksammade. Inflation, skjutningar, räntor, sprängningar, matpriser, geopolitiska utmaningar och annat som borde dämpa entusiasmen. Men, jag är egoistisk och tillåter mig att äga lusten med allt som den för med sig. Hur omvärlden än artar sig äger jag mina egna tankar, drömmar och ord. I det ägarskapet väljer jag pastellfärgerna ur paletten och målar dagen tindrande varm.
Avslutar, som utlovat, med lite bilder som täcker in Andrea Bocelli, Mörtsjön, boksignering på Southside Stories, Loopen, Trehörningen, Arenastaden och Hovstallet.
”Livet pågår när vi är upptagna med annat…” Gammalt talesätt som kanske kan pensioneras?
”Livet pågår här och nu med det vi har för handen.” Känns mycket mer modernt och inte så skuldbeläggande.
Tänker att livet blir lite rikare om vi utgår ifrån allt det fantastiska med var och en av oss, istället för att matas med nonsens om hur man borde vara/se ut/göra/tänka/leva.
Visste du att det finns mer än 60 000 titlar på Amazon som handlar om ”self improvement”?
Söker du med samma ord på Google får du mer än 1 230 000 000 (1,2 miljarder) träffar.
I mitt liv pågår mängder med saker, men Write4Joy har inte varit en av dom. Därav mitt lilla livstecken och några bilder från senaste veckorna.
Ha en underbar avslutning på februari 2023.
Gott Nytt År och god fortsättning.
2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.
Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.
Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.
Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.
Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.
Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.
Årets ljusaste veckor leder mig genom vardag och helg. Kittlar i magen och bröstet. Väcker lusten att uppfinna sätt att bevara allt underbart som händer. Portionera ut sommarens vällust under årets mörka och kalla månader. Det kanske är en åldersgrej, men jag är så medveten om hur förbenat svårt det är att fånga ett nu. Kanske är den fulländade livsnjutarkonsten att helt koppla bort hjärnan och släppa sinnena fritt?
Titeln ger en fingervisning om att det kan vara små fragment som jag uppehåller mig vid. Fragment som kan vara förenade och hänga samman, eller inte alls. I just det här fallet hänger fragmenten samman med njutning och kärlek. På något magiskt vis kan man härbärgera enorma mängder kärlek och ha rum för oändligt mycket mer. Låter Ulf Lundell ge lite näring åt kärleken.
Vinden doftar så gott i ditt hår
Det är vinden som läker alla sår
Jag är en lycklig man när jag är med dej
Jag blir en annan än den jag annars är
”Lycklig man” av Ulf Lundell
Avslutar fragmentariskt med några bilder. Ha en magisk kväll, vecka, sommar och år.
Idag fyller äldste sonen 32. Givetvis är barnens födelsedagar extra känsliga och väcker mängder av minnen till liv. Minnessafarin tar en tillbaka till olika händelser i våra gemensamma liv, utan någon speciell ordning. Ett missöde med blöjor som tog slut på Teneriffa. En naken pojke som kissar en sköterska i ansiktet vid instruktioner om blöjbyte. Allvarlig magsjuka och övernattning på sjukhus. Första egna simtagen utan dyna. Minnena skiftar och rör om inombords. Det är nära till tårar av all kärlek som har vuxit genom åren.
Det sägs att ålder bara är en siffra. Jag håller definitivt inte med om det. Åldern är en mognadsprocess som till stor del pågår i bakgrunden, utanför vårt direkta medvetande. Men, då och då väcks saker till liv och man överväldigas av allt underbart som har rymts på ens livsresa. I det perspektivet är det löjeväckande att skämta om åldern som en siffra. Varje hårstrå som inte längre finns eller kvarvarande som har grånat. Varje rynka i ansiktet och stelare leder. Allt är en konsekvens av ett liv med så många dimensioner. Känner själv att jag är usel på att plocka fram minnena oftare och förundras.
Avslutningsvis önskar jag en härlig Valborgsmässoafton, samt bjuder på lite bilder från en stolt far.
write4joy 