Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Solen färgar aprildagen

Vårvindar gör mig sällskap under promenader längs barrdoftande skogsspår. Rufsar ömt om i kalufsen. Nyper lätt i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.

Från sydost sveper dofterna av sjön. Fångar sinnen. Väcker kärlek.

Tar en kort paus vid vattenbrynet. Knäböjer. Handen smeker vattenspegeln. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro.

Ögon möter himmel, horisont och ett leende mansansikte.

<>

Livets självklarheter

Med åren kommer insikterna på lång rad. Det som många tänker på som livets självklarheter är egentligen inte det minsta självklart för majoriteten av oss. Vi är helt enkelt för upptagna med vardagens bestyr för att ens reflektera. Eftersom jag har en kreativ söndag med gitarrspel, sång och om en kort stund skrivande på min nästa bok så ska jag ägna mig åt några självklarheter i livet. Sätter ihop ett antal punkter i dialogform med mig själv. När jag säger ”du” i texten syftar jag på mig själv.

  • Livet vi lever är det liv vi själva har skapat åt oss. Livet är här och nu, samt består av summan av de val som vi har gjort på resan så här långt. Inte nöjd? Börja med att göra andra val och hitta stigen du vill gå.
  • Många stigar leder fel. Om du inte går vidare får du aldrig veta vilka stigar som så småningom leder rätt. Rädslan att misslyckas måste ersättas med lusten att hitta nya vyer.
  • Världen är full av tänkare och missförstådda genier. Den behöver inte ytterligare en sådan. Ytterst få har pratat sig fram till lycka. Göra istället för att prata är parollen.
  • Allting förändras, kommer att förändras och det är inget du kan göra något åt. Hitta nya stigar, gör nya val och ha så jäv-a roligt som du kan. Så vitt vi alla som lever på planeten idag vet så finns det inget liv efter detta.
  • Slutligen kommer mitt absolut främsta råd: Fråga aldrig en kvinna om hon är gravid!

Ha en härlig söndag i den här andra halvan av november!

Norr Mälarstrand

Vindarna gör mig sällskap under en lunchpromenad längs Norr Mälarstrand. Rufsar om i kalufsen. Nyper lätt till i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.

Från sydost sveper dofterna av saltsjön in i sinnena. Västerut är solen på sin bana bortom Mälarens horisont långt ovan de gråa molnen.

Tar en kort paus vid vattenbrynet, stadigt lutad mot en alm. Knäböjer, låter handen leta sig in i vågspelet. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro. Möter himmel, horisont och ett leende mansansikte under mig.

Stockholm. Våren anas. Förförd är jag.

L

Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?

Vilka bilder byggs upp inom dig,

när dina glimrande ögon ser så på mig?

 

Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?

Vad är det för stormar som rasar inombord,

som inte går att beskriva med ord?

 

Lägger alla funderingar åt sidan

Låter längtan bygga bo inuti

Livnär mig för alltid av din magi

Aftonserenad

en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar

läppar möter kind irrande koncentrerat

allt som jag dittills ansett underbart

är sen den stunden hjälplöst passerat

*

fingrar som ivrigt söker hud

en bekräftelse för känslan uppflammad het

bland havsörnarnas fjärran ljud

hand i hand, två själar som nu vet

Norrsken

Oändligt med stjärnor lyser upp svart sky

En lyser allra klarast, fyller helt min vy

.

Ett sken upplyst av passion, åtrå och skratt

Av kärlek djupare än världens största skatt

.

Tittar noggrannare, ser en underbar gestalt

Din fulländning och skönhet är överallt

.

Skådar oändligheten liksom i ögonen dina

Tillfreds i universum min underbaraste fina

.

Änglar stämmer upp till sång när du är nära

Vill alltid ha dig i mina armar du underbara kära