Livet här och nu

Tiden tycks gå fortare, men dagarna är långsammare. En motsägelse? Inte för min del. En förändring har pågått ett bra tag nu och insikterna kommer lika regelbundet som posten. Det vill säga då och då. Ägnade en hel del tanketid åt en av insikterna i somras. En känsla som har funnits inombords rätt länge utkristalliserades när jag fyllde 60 år. Insikten som kom fram handlade om att jag gått in i mitt sista arbetsdecennium och den realiseringen krävde en del attention. Många skogspromenader senare ritade jag upp en värdegrund i min anteckningsbok enligt bilden sist i inlägget. Eftersom jag är en naiv skeptiker i själen kändes det helt rätt med en ”karta” över mina aspirationer.

Vad har då den kartan med inledningsmeningen att göra? Den har hjälpt mig att vara än mer medveten om mina dagar än tidigare. Jag låter mig inte skyndas på eller luras att ärva andras problem/dåliga planering. Istället tar jag en kort paus och sätter det som ”trycker på” i kontext mot min egen karta. Passar det inte in så hittar jag sätt att inte öppna dörren på glänt. Bara den här delen att på nya och smarta sätt säga nej har gett en del intressanta observationer. Som jag nämnde ser jag mig själv som en naiv skeptiker som även strävar efter att vara snäll. Öppet mål för mindre empatiska och överambitiösa människor kan man tycka. Men kombinationen av naturlig skeptiker, strävan att skapa tydlighet (clarity) och vara mig själv (authenticity) är kraftfulla ”vapen” som både skyddar och stärker. Resultatet som visar sig är att dagarna inte fylls till brädden med allehanda möten. Istället fyller jag på med tid för reflektion, uppföljning och fokus på det som betyder mest.

Den allra viktigaste delen lever helt utanför mig själv. Min lilla guldklimp, Milan, som föddes den 22 juli är ihop med min fina skatt Olivia (snart hela 10 år) farfars hela universum. Tiden och hela den galna, underbara världen jag är i stannar upp när jag förlorar mig i deras ögon. Dåtid, nutid och framtid samsas i en härlig väv när jag ser på mina barnbarn. Dagen får mera mening. Sen tar jag en ordentlig titt på mina egna barn och ser hur de har formats till vuxna underbara individer. I deras utveckling ser jag att tiden går fort. Life is good!

Sköna vår

Öppnar dörren på vid gavel

Våren en efterlängtad besökare

Kliver in med fågelsång

Doft av jord

Löftet om pånyttfödelse


Kort betraktelse under den här fantastiska vårdagen den första april. När jag ändå är igång fortsätter jag med en betraktelse om visdom och mod.

”Visdom bor inte i svaren, utan i frågorna som vågar ställas”

Avslutar den här korta sejouren med lite nytagna bilder de senaste dagarna/kvällarna.

Fyra år senare

För nästan exakt fyra år sen skrev jag en betraktelse om strömningar i vårt samhälle.

Idag känns betraktelsen mer aktuell än någonsin. Nationalism, protektionism, mobbning på högsta nivå, skrämselretorik och simplistiska förklaringsmodeller sköljer över oss.

 Vänlighet, omtanke och medmänsklighet är det jag upplever i min vardag och alla fina möten jag har. Är därför bergfast i övertygelsen att det är vårt normala tillstånd. Det andra är ett tillfälligt virus som måste ut ur systemet!

Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka

Det finns inget som heter lite moral eller lagom heder

Det finns inget som heter lite rasist eller lagom hatisk

Det finns inget som heter lite rädd eller lagom mobbad

Det finns inget som heter lite fördomar eller lagom småsint

Det finns inget som heter lite ledsen eller lagom tröstad

Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar

Gruk #10 – 091230

Dagen formar morgondagen

Konsten att leva handlar om lika delar inspiration
och modet att ifrågasätta sanningar för dagen
För ett upplyst liv finns ingen tecknad instruktion
och rådande dogmen får inte ses som vedertagen

Nuets gärning skriver morgondagens historia
vilken sammantaget blir ditt livs slutpromemoria