Stress vs passion

Att jobba massor av timmar med något som är ett måste för en lön kan kallas för stress.

Lägga ner massor av tid att jobba med något du älskar är passion.

Att inte jobba eller ens anstränga sig kallas för slackerillusion.

Att inte jobba med något alls och klia sig i naveln kallas pension.

Tillgångar

Den största tillgången vi har under vår tid på jorden är just livet självt.

Det är inget mindre än ett under att ingen av oss som idag befolkar jorden är den andra lik.

Vi består alla av samma beståndsdelar och har samma grundläggande behov.

Hur tar vi tillvara det som är vi och lever livet på bästa sätt?

Antingen kan man ägna tid och energi åt allt det man inte har eller så kan man ta till vara allt man har. Vara tacksam, nöjd och uppmuntrande mot sig själv.

Höstskådespelet med frisk luft, gulnande löv och magiska morgnar tillhör oss alla. Njuter i fulla drag i sällskap med min fina fyrfota älskling.

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Ensamhetens hantverk

Börjar så sakta vänja mig vid den nya verkligheten. Själva processen att greppa- och sen hitta förhållningssätt till läget är författarguld.

Hittar nu både ro och ett nytt djup i att beskriva händelser. Något som har väckt nya vinklar i den roman jag för närvarande skriver.

Vaknar på nytt varje morgon med ivern att dela med mig av berättelser. Den livslånga skrivlusten är på nytt som en otämjd kraft. Efter månader av påtvingad disciplin är lusten nu på ungdomens nivåer:

”Jag känner en oro, rastlöshet, att livet pågår på en annan plats och jag är rädd för att missa chansen att leva!”

Framgång

Som förälder har man en oreserverad kärlek till sina barn. Ibland är det något man bara tar för givet att ens finingar känner.

Har också lärt mig i livet att om man bara tar saker och ting för givet så kan det gå snett. Speciellt som pappa har man en enorm påverkan.

I mitt fall påbörjades tanken om en ”Pappa-bok” i januari 2018. En tanke som fick fäste och gjorde att ett gediget arbete startade påsken samma år. Inför den senaste påsken fick så mina tre ovärderliga människor varsin bok med pappas samlade tankar om livet i stort. Med hela mitt väsens förhoppning om ett framgångsrikt/händelserikt liv.

Varje omslag och inledning är helt unik efter vilka dessa tre fantastiska människor är. Därefter är det 18 kapitel som handlar om allt ifrån kärlek, framgång och pengar till tro & religion.

Så här ser omslagens framsida ut.

Framgång, kärlek, empati och generositet är ett bärande tema rakt igenom.

Framgång är enligt mig när var och en hittar sin passion i livet och kan fylla sina dagar med att låta passionen växa. Fokus, kunskapsinhämtning, utmanande av föreställningar, nyfödda idéer och annat systematiskt arbete är näringsämnena som står för tillväxt. Uthållighet och modet att hålla fast är två andra goda egenskaper. Lärde mig för längesedan en intressant ”läxa” på någon kurs i USA enligt följande:

”Stamina is the ability to stand high above CRAP:

Criticism

Rejection

Assholes

Pressure”

Kärleken till, och tryggheten i, sin egen person är grunden för att stå emot all världens CRAP.

Visdom i augusti

Vet inte om fenomenet är universellt, eller om det bara är jag. Men, det händer rätt så ofta att jag slås av någon tanke från förr. Oftast kommer det till mig efter en period av djup koncentration på en uppgift. Allra vanligast är att det dyker upp känslor, tankar eller sinnesstämningar från mina tonår. Just i det här fallet är jag tämligen säker att mina tonår skilde sig stort från de flesta andras tonår. Lämnar värderingar och förklaringar därhän. Konstaterar bara att våldet var lika vanligt som att andas. Om inte vanligare.

Som alla tonåringar sökte jag en identitet bortom den andra trodde att jag var. I mitt fall blev det mycket träning, läsande, filosoferande och tänkande. De senaste tiden har jag jobbat med att återuppfinna mig själv. Har tagit mig tiden att tänka på djupet när det gäller vem jag är, vad jag har åstadkommit och hur jag vill fortsätta min livsresa. Tankar från Buddha har återkommit om och om igen: ”Att hålla fast vid vrede och ilska mot någon annan är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen ska dö.” När jag har rannsakat mig själv på djupet har jag behövt erkänna inför mig själv att det har funnits oförrätter mot min person från långt tillbaka i tiden som har varit det giftet som Buddha nämner.

Har även tagit Buddhas visdom och förädlat det ett snäpp: ”Att inte förlåta sig själv över misstag man har gjort är som att gradvis sluta andas.” Tankarna har fötts ur resonemang ur min egen okränkbarhet. Ingen annan individ har rätten att sätta sig på min integritet, våldföra sig på min person. Självklart? Nej, inte alls. Det finns mobbare, översittare, pennalister och psykopater överallt där vi vistas. Med stigande ålder har även min tolerans mot den formen av avarter minskat avsevärt. Närmar sig nollpunkten med rasande fart. Ska jag då tolerera att leva med en sådan person inuti mitt huvud? Mitt svar är numera självklart nej.

Jag står fast på en grund, en övertygelse, om att jag vill vara en god och ansvarsfull vuxen person. Som människa är jag full av känslor, värderingar och karaktärsdrag: Kärlek, skepticism, passion, rädsla, nyfikenhet, saknad, styrka, drömmar, fåfänga, omtanke, icke-tro på övernaturliga väsen, tro på andras godhet, avsky, nybyggaranda, fördomar, coaching, tvivel, hopp och ett helt spektrum annat. Den här helt omöjliga cocktailblandningen är faktiskt den helt unika personen jag. Han som vill vara god och ansvarsfull. På min fortsatta livsresa och strävan mot att le igenkännande varje gång jag ser mig själv i spegeln är det två principer som gäller: 1 – Förstärk mina egna styrkor än mer, 2 – Låt det mindre smickrande i min person möta dagsljuset och låt den vuxne jag värdera ur varje vinkel. Kanske är det trots allt på det viset att det för varje styrka finns en motvikt för att säkerställa balansen?

förlåtelse

L

Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?

Vilka bilder byggs upp inom dig,

när dina glimrande ögon ser så på mig?

 

Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?

Vad är det för stormar som rasar inombord,

som inte går att beskriva med ord?

 

Lägger alla funderingar åt sidan

Låter längtan bygga bo inuti

Livnär mig för alltid av din magi