en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar
läppar möter kind irrande koncentrerat
allt som jag dittills ansett underbart
är sen den stunden hjälplöst passerat
*
fingrar som ivrigt söker hud
en bekräftelse för känslan uppflammad het
bland havsörnarnas fjärran ljud
hand i hand, två själar som nu vet
Oändligt med stjärnor lyser upp svart sky
En lyser allra klarast, fyller helt min vy
.
Ett sken upplyst av passion, åtrå och skratt
Av kärlek djupare än världens största skatt
.
Tittar noggrannare, ser en underbar gestalt
Din fulländning och skönhet är överallt
.
Skådar oändligheten liksom i ögonen dina
Tillfreds i universum min underbaraste fina
.
Änglar stämmer upp till sång när du är nära
Vill alltid ha dig i mina armar du underbara kära
Jag älskar att drömma
I stort och smått
*
Har drömt om att bli författare sedan unga år
Har även försökt, och försöker i detta nu, att förverkliga drömmen
*
Befinner mig i slutet av min andra roman som har arbetsnamnet ”Civilisationens kod”
Vet att det inte är så mycket jobb kvar, men gör inte klart det lilla
Har inte riktigt förstått min egen oförmåga
Känner inte igen mig själv, mannen som är produktiv och levererar
*
Inser att jag behöver få perspektiv
Tar ett steg tillbaka och fortsätter backa
Stannar först när jag ser helheten
*
Börjar långsamt ana mina motiv
Fan att jag ska vara så förbannat jobbig
*
Står ställd ansikte mot ansikte med mitt inre jag
Har skalat bort lager på lager
Den tuffa, självsäkra ytan och det låtsat självsäkra egot är borta
Kvar är pojken som började drömma
En gömd röst långt bakom karriär, strävanden och målfokusering
*
En naiv, späd röst som ännu inte har nått målbrottet
Med tydligt budskap om varför jag började drömma om skrivandet
Hittade som liten tröst, sällskap och hopp i litteraturen
Fångades av landskap, människoöden och äventyr
Berördes till skratt och tårar av ord
*
Jag skriver av kärleken till skrivandet
Jag skriver för att jag inte vet att leva utan att skriva
Jag skriver för att jag mår så sjukt bra när jag ägnar mig åt skrivandet
Jag skriver romaner, poesi, limerickar, låtar, grukar, blogginlägg, kommentarer, artiklar, truismer, betraktelser, smörja och vad helst jag vill
*
Mitt användarnamn säger allt ”Skriv för glädje”
Det är precis det jag gör
Solen i mig
Det börjar som ilningar i kroppen. Ett sorts sug i magtrakten som långsamt fortplantas tills hela jag fylls av lust. Skrivlust.
Jag har ingen kontroll över sensationerna och kan inte tidsstyra lusten till tider som lämpar sig väl för skrivande. Däremot anar jag mönster i hur processen stimuleras och triggas av externaliteter. Skogspromenader med min trogne fyrbente vän sätter ofelbart igång mekanismerna bakom. För att fånga tillfället när ilningarna börjar pocka på uppmärksamhet har jag alltid diktafonen till hands. I ärlighetens namn är det en iPhone med röstmemo-appen, men diktafon låter mer pretto.
Att vara på resande fot är en annan ofelbar igångsättare av skrivarlusten. Massor av människor som helt skiljer sig från mig, språk jag inte förstår, klädstilar som kittlar fantasin, fenomen som andra dofter och helt annat ljus tilltalar mitt litterära åtråcentra.
Men, låt mig återföra texten till själva skrivandet. När jag slår mig ner framför datorn börjar jag med att hitta en lämplig bakgrundsmusik. Humöret styr men variationen är inte speciellt stor. Akustiskt, klassiskt, lounge, piano och singer-songwriter är den sorts musik jag vill ha på låg volym. Startar mitt absoluta älsklingsprogram för kreativt skrivande, Scrivener.
Snart löper fingrarna över tangentbordet och lever så småningom ett eget liv. Jag är inuti personerna, miljöerna, händelserna i det jag skriver om. Det hela är en meditativ upplevelse. Precis som att flyga och se ut över moln, bergformationer och en sol som gassar vid horisonten.
Jag skriver och mår helt underbart.
Vilsen, glömsk, extatisk i dina landskap
Inbilskt viss om ett evigt nu
Nickar på din barm i vetskap
Att solskenet i mitt liv är du
Jag vill berätta om en hårlock så ljus
Som permanent bosatt sig i mitt hus
.
Du kanske tycker det låter en smula skumt
”En hårlock i ditt hus. Det låter bara dumt”
.
Låt mig då förklara
Den dagen när en hårlock bygger bo inuti dig
.
Uppstår fenomen dittills okända:
I en mening tappar du alla koncept
Vänner tycker du börjar bete dig knäppt
.
Texten du läser bildar speciell figur
I omgivningarna ser du blott en kontur
.
På tåget kommer du på dig med att fånle
Tar spontana promenader till romantisk allé
.
Aptiten har farit all världens kos
Musiklistorna, melankolisk blues
.
Och jag vill för allt i världen inte ändra det
För i allt detta kan jag säga att jag vet:
.
Utan hårlocken som bosatt sig i mitt hus
Skulle världen vara en plats helt utan ljus
Oroliga händer. Vill inte riktigt lyda
Stannar upp en kort sekund för att tyda
vad som har farit i mina trogna vänner
Ser på fingrarna mina och frågar vad de känner
Inser i samma sekund det uppenbart aparta
Mina fingertoppar saknar din kropps karta
Att stilla spela över dina bröst så fina
Det förmedlas i ögonblicket av fingrarna mina
write4joy 