Höstsonaten

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Telefonbyte

Har bytt telefon och ser till att spara det som är viktigt på den gamla. Foton, filmer och kontakter är avklarade. Går nu igenom mina röstmemon och kan inte låta bli att dela med mig några av mina tankar från skogspromenader. Jag har gjort det till en (o)vana att spela in saker som just i stunden verkar vara värda att spara. Håll till godo med ett litet urval:

”Rastlöshet är att leva i tron att livet händer någon annanstans”

”Rikedom i livet: Att stolt och rakryggat möte ansiktet i spegeln”

”Myggen måste se mig som en återkommande food-truck: ”mmmm här kommer lite Balkan Fastfood igen…””

”Tillhörighet, gemenskap och bekräftelse – Hur kan vårt samhälle skapa en sådan plattform för våra unga?”

”Hur många horisonter väntar bakom den mentala som vi själva byggt upp?”

<>