Har bytt telefon och ser till att spara det som är viktigt på den gamla. Foton, filmer och kontakter är avklarade. Går nu igenom mina röstmemon och kan inte låta bli att dela med mig några av mina tankar från skogspromenader. Jag har gjort det till en (o)vana att spela in saker som just i stunden verkar vara värda att spara. Håll till godo med ett litet urval:

”Rastlöshet är att leva i tron att livet händer någon annanstans”

”Rikedom i livet: Att stolt och rakryggat möte ansiktet i spegeln”

”Myggen måste se mig som en återkommande food-truck: ”mmmm här kommer lite Balkan Fastfood igen…””

”Tillhörighet, gemenskap och bekräftelse – Hur kan vårt samhälle skapa en sådan plattform för våra unga?”

”Hur många horisonter väntar bakom den mentala som vi själva byggt upp?”

<>