Årets första dag

Gott Nytt År och god fortsättning.

Foto av Fabio Eckert pu00e5 Pexels.com

2023 är drygt 12 timmar gammalt och står vidöppet för våra fötter. Hoppas att du har fått ett gott avslut på det gångna året, samt en sagolikt bra start på det nya.

Nyårslöften är inget jag ägnar mig åt sedan åtskilliga år. Summan av mina laster är variabel och min fantasi är så välutvecklad att jag ständigt hittar nya laster att berika livet med. Bara att acceptera och gilla läget. För en som har livsdevisen att ”lagom är alltid för lite” är nyårslöften en onödig dimension.

Senast jag skrev ett inlägg berättade jag om ett romanprojekt. Det fortskrider väl och känns gott i hjärteroten. Karaktärer, dialoger och skeenden är följeslagare som utvecklas under långa skogspromenader med min fyrfota vän. Dom gestaltas först som röstmemon i min Samsung innan de hittar vägen till fingrarna som plottrar för fullt i Scrivener. Ibland blir det slagsmål om hjärnkapacitet under promenaderna. Någon ny melodi eller låttext vill forcera in sig i den grå massan och irritera som en nykläckt fluga.

Har förutom skrivandet även läst en del god litteratur. Den bok som fångat mig mest är ”Himmel över Alaska” av Kristin Hannah. Läser för stunden en facklitterär bok med titeln ”The cyber effect” av Mary Aiken. En fängslande bok av en cyberpsykolog (hur cool titel) om mänskligt beteende och avarter i de digitala landskapen.

Ett nytt år är också tiden för genomgång av livet i stort och smått. Ställer mig återkommande några grundläggande frågor för att få en självbesiktning: När mår jag som bäst? När är jag som bäst? Är jag i den miljön där jag vill vara mitt bästa jag? En god övning i att hjälpa till i min utveckling som person. Har under tidigare år haft fokus på den professionella utvecklingen i min roll, men med åren handlar allting om den hela personen. Kommit till insikten att gamla sanningar om balans i arbets- och privatliv inte är hälsosamma. Gäller att tänka holistiskt.

Med det avslutar jag 2023 års första inlägg på Write4Joy och ser fram emot en berikande resa. Avslutar givetvis med lite ögonblicksbilder.

Höstsonaten

Tiden går sin gång och det är glest mellan besök på olika bloggar, samt mellan mina egna inlägg. Massor av händelser sker både utan och med min försorg. Det finns också händelser som inte blir av på grund av olika prioriteringar i livet. En parkerad händelse som är extremt lustfylld för egen del är skrivandet i stort. Men, jag fortsätter att samla material för ett snart återupptagande.

Hösten är här med besked och bjuder på sagolika landskap, solkyssta likväl som regnvåta. Skogspromenaderna är mer syrerika och ibland utmanande för reflexerna. Det halkas fritt på lövtäckta gyttjepölar i nerförsbacke eller humushala stenar. En betraktelse som skiljer den här hösten från den förra är en allmänt mer positiv utstrålning från de människor man möter. Det finns en tilltro till att pandemin kanske är till ända och att ett nyare normalt har startat. Har utväxlat både handskakningar och kramar senaste veckorna, vilket känns värmande.

Mitt i allt det fina finns det självklart oroande skeenden. Tilltagande fattigdom i ett tidigare okänt klassamhälle, dödligt våld, explosioner, dagliga skjutningar är bara några hemskheter som gör mig brydd. Ett annat område är en krympande åsiktskorridor som känns tightare än ett sugrör på McDonalds. På andra skalan är det lättkränkta människor som inte kan reflektera över sakernas tillstånd. Det är givet att polariseringens ryttare använder detta till sin demagogi.Den utvecklingen är klart oroande. Vi har som samhälle mer möjligheter än någonsin att utvecklas intellektuellt, konstnärligt och nå ett högre medvetandestadium. Men, många väljer att vara megafoner åt rena rama dårar.

Märker att mina tankar går åt ett negativt håll och korrigerar nu kursen. Avslutar med att dela med mig av lite bilder från de senaste veckorna. Önskar även en härlig avslutning på veckan och ett bra inträde i helgen.

Färg- och doftrik höst

Sakta förbereder sig naturen för kommande vintervila. Skogens dofter är friskare och fuktigare. Träden börjar sakteligen låta xantofyllen påbörja sin omvandling av löven från grönt mot gult, rött och slutligen brunt. I min skrivarstudio pågår förberedelser för en ny omgång av eget återuppfinnande. Har tidigare beskrivit hur jag två gånger per år gör en ”kunskaps-/intresse-/passionrevision”.

Den här gången kommer jag att jobba betydlig djupare med mina innersta passioner. Gå tillbaka till ungdomen när jag startade min livs- och professionella resa för att ärligt förstå om jag har orealiserade drömmar, vilka de är och varför de har stått tillbaka. Tänker följande:

Möta sin längtan

Var och en av oss lever med massor av längtan och drömmar. En del är djupt begravna inom oss, andra mer uttalade. Med tiden kan vissa av våra djupt begravda drömmar anta formen av sorg över något som inte blev. Sorgen kan ta sig många olika former, men den yttersta sorgen är att i slutfasen av sitt liv inse att man aldrig levde ut sig själv. För egen del märker jag hur åldern tillåter bekvämligheten få mer utrymme. Att nöja sig med läget så som det är. Men, jag är inte redo att stänga böckerna och konstatera att ”det var det”!

Med min lilla innersta och ärliga tanke ska jag därmed gå lite djupare i min introspektion. Hämta känslorna, tillämpa logiken och ärligt se vilka steg som ska tas. Delar med mig av lite bilder från de senaste 5 veckorna. Leendet finns alltid där. Jag älskar livet! Tänker ofta på det arabiska talesättet: ”Där solen alltid skiner blir det så småningom öken”! Tar det till mitt egensnickrade svenska talesätt: ”Hellre solkysst öken än vinterkarg snålblåst”!

Temperaturmätare?

Litteraturen har varit en trogen och älskad följeslagare igenom livet

Människor, platser, händelser och förvecklingar som skapar magiska stämningar

Nyligen läste jag nästan klart boken ”5 am club” av Robin Sharma

5 am club

Hade tidigare läst boken ”Munken som sålde sin Ferrari” av samma författare och tyckte mycket om berättelsen

”5 am club” däremot fick mig att fundera över alla självhjälpsgurus och annat löst folk

Boken är fylld av pekpinnar och försök till intelligenta hårklyverier, varvat med otaliga citat

Efter drygt 100 sidor fick jag nog och kände mig lätt illamående

Den stora behållningen av boken var en insikt:

Bästa självhjälpen man kan skänka sig är att strunta i alla visdomar, citat och annan smörja. Istället fokusera på att hitta kopplingen mellan sitt eget hjärta och hjärnan.

God fortsättning fina vänner

Foto av Jill Wellington pu00e5 Pexels.com

Glasögon

Världen kan upplevas genom så många linser

Perspektiven är oändliga

Med åldern inser man hur viktigt det är med fokus på det man vill uppleva och bli

Jag har precis börjat med att skapa en första ”Att-Fokusera-På-Lista” (AFPL) med sikte på 3-, 6- och 12 månader framåt

Och när jag ändå håller på ska jag förädla min ”Att-Bli-Lista” (ABL), som för närvarande säger:

  • Författare
  • God vän

Avslutar med bilder från morgonens promenad

<>

Odla nyfikenheten

Läsande är den bästa formen av lärande och njutning för mig. Jag har investerat massor med pengar i att ständigt köpa god litteratur och ibland mindre god sådan. Just nu köper jag in det som ska bli sommarens läsning.

Investeringarna i litteratur har skapat en förmögenhet i livet, privat såväl som professionellt. Förutom en kittlande glädje som god litteratur ger har jag lärt mig mängder av olika kompetenser. Ett lärande som kittlar nyfikenheten att vilja veta mer om vitt skilda saker.

Med åldern märker jag att den naturliga nyfikenheten tappat sin glöd. Läsandet stimulerar en intellektuell nyfikenhet som håller utforskarlusten vid liv. Jag har till och med gått så långt att jag periodvis läser kurser om hur man kan lära sig att lära. Den senaste var visserligen för fem år sedan, men jag läser om lärande ett par gånger per år. Senast läste jag Harvard Business Reviews guider om ”Professional Growth”.

<>

<>

Givetvis investerar jag tid i att hitta bra material på nätet och då framförallt för att lära något. Har en favoritplats på nätet som heter Success. Har hittat en artikel som handlar om metoder till ett oförtröttligt livslångt lärande.

Grunderna är barnsligt enkla: Var obotligt nyfiken, ställ frågor och läs extremt mycket! Dessutom är regelbunden motion och tid för återhämtning de bästa kompanjonerna på lärandets väg.

Ha den bästa av helger fina ni!

<>

En ny vardagsbetraktelse

Coronapandemin är långt värre än vad jag i inledningsskedet resonerade kring. Jag använder mig ofta av probabilistiskt tänkande då jag vill försöka förstå något osäkert och skaffa mig själv ett sammanhang. I det arbetet använder jag mig av Bayes sats för att förädla mina olika sannolikhetsteser när mer data finns tillgängligt. Har varit, och fortsätter att vara, en förespråkare av den svenska modellen för att möta upp mot pandemin.

Är idag mer osäker på sannolika skeenden i en nära framtid, då Covid -19 visar sig vara extremt förrädiskt. Därför fortsätter den mer isolerade vardagen ett tag till. Det här är min nionde vecka då jag sköter mina uppdrag från hemmakontoret. Förutom att då och då vara på kontoret och träffa kollegor fysiskt är det få nackdelar med min nya vardag.

Om jag tittar på just den här veckan som nu är inne på sin sista arbetsdag skulle jag under ”normala” omständigheter ha ägnat tid åt:

  • Restid inom Stockholm måndag, onsdag och fredag: Ca 7 timmar
  • Restid ToR Göteborg tisdag med tåg, flyg, taxi, taxi, flyg och tåg. Totalt (utan förseningar) ca 6 timmar resa
  • Restid ToR Luleå torsdag. Totalt ca 6,5 timmars resa
  • Det skulle ha varit avresa hemifrån 5 på morgonen och ankomst hem vid 19-tiden på kvällen under resdagarna.

I min nya vardag sparar jag in nästan 25 timmars resande och jobbar betydligt kortare dagar, vilket ger mycket mer utrymme för annat. Jag studerar mer, läser mer, skriver mer, tränar mer, umgås med familjen mer, tar hand om hus-/trädgårdsprojekt och har ändå ”tid över”.

Den tid som är över kan jag fortsätta ägna åt att försöka förstå vad morgondagen har att erbjuda. För min del är det en terapeutisk verksamhet som ger mig en saklig grund att förhålla mig till liv, hälsa, sjukdom och död. Även sjukdom och död har en plats i vardagen. Ger mig än mer respekt för-, och glädje i, min vardag.

Hoppas att min högst personliga vardagsbetraktelse kanske kan ge dig någon influens i din egna högst personliga vardag. Kramar till alla.

<>

Foto av Nina Uhlíková från Pexels

Enkel checklista

Huvudet spinner på och processar mängder av tankegångar.

Har precis haft två bilar på verkstad och service. Fick lite idéer till uppslag om livet i stort. En servicelista är en checklista med utförda kontroller. Tänker att en checklista för verkligheten kan vara ett gott hjälpmedel för ung som gammal:

  1. Du har friheten att välja och ansvaret att ta konsekvenserna av dina val
  2. Du är din egen härskare, men världen cirkulerar inte runt dig
  3. Tankar utan handling resulterar aldrig i någonting, förutom eventuella depressioner
  4. Respekt är något som man förtjänar och inget som någonsin kommer på köpet
  5. Du har kommit dit du är för egen maskin och det är bara den maskinen som kan ta dig någon annanstans
  6. Världen är inte skyldig dig ett jota
  7. Sträck ut din hand och älska gränslöst, men förvänta dig inget i gengäld. (den här punkten tillkommer efter kommentar av annikaaktiv)

Avslutar den här lilla betraktelsen med en galet rolig bild jag tog i Högdalens industriområde på en food-trucks sida. Sjuk humor som tilltalar mig.

Handlingar

Ibland när jag skriver i min skrivarstudio kommer någon tanke in från vänster. Ger ingen ro. Bygger ett eget litet bo. Här kommer en förädling av en sån tanke i form av tänkvärda ord för mig själv.

*

”Jag har en hjärna inuti mitt huvud. Händer och fötter har jag också begåvats med. Det är upp till mig att stega upp min väg, ta tag i det som är livet och njuta av min egen resa. Öde, högre makter och omgivningen är dåliga ursäkter att inte leva här och nu.”