Coronapandemin är långt värre än vad jag i inledningsskedet resonerade kring. Jag använder mig ofta av probabilistiskt tänkande då jag vill försöka förstå något osäkert och skaffa mig själv ett sammanhang. I det arbetet använder jag mig av Bayes sats för att förädla mina olika sannolikhetsteser när mer data finns tillgängligt. Har varit, och fortsätter att vara, en förespråkare av den svenska modellen för att möta upp mot pandemin.

Är idag mer osäker på sannolika skeenden i en nära framtid, då Covid -19 visar sig vara extremt förrädiskt. Därför fortsätter den mer isolerade vardagen ett tag till. Det här är min nionde vecka då jag sköter mina uppdrag från hemmakontoret. Förutom att då och då vara på kontoret och träffa kollegor fysiskt är det få nackdelar med min nya vardag.

Om jag tittar på just den här veckan som nu är inne på sin sista arbetsdag skulle jag under ”normala” omständigheter ha ägnat tid åt:

• Restid inom Stockholm måndag, onsdag och fredag: Ca 7 timmar
• Restid ToR Göteborg tisdag med tåg, flyg, taxi, taxi, flyg och tåg. Totalt (utan förseningar) ca 6 timmar resa
• Restid ToR Luleå torsdag. Totalt ca 6,5 timmars resa
• Det skulle ha varit avresa hemifrån 5 på morgonen och ankomst hem vid 19-tiden på kvällen under resdagarna.

I min nya vardag sparar jag in nästan 25 timmars resande och jobbar betydligt kortare dagar, vilket ger mycket mer utrymme för annat. Jag studerar mer, läser mer, skriver mer, tränar mer, umgås med familjen mer, tar hand om hus-/trädgårdsprojekt och har ändå ”tid över”.

Den tid som är över kan jag fortsätta ägna åt att försöka förstå vad morgondagen har att erbjuda. För min del är det en terapeutisk verksamhet som ger mig en saklig grund att förhålla mig till liv, hälsa, sjukdom och död. Även sjukdom och död har en plats i vardagen. Ger mig än mer respekt för-, och glädje i, min vardag.

Hoppas att min högst personliga vardagsbetraktelse kanske kan ge dig någon influens i din egna högst personliga vardag. Kramar till alla.

<>