Idag är det 8 år och 8 månader sedan jag senast var ute på en löprunda. Då det begav sig tränade jag för fullt inför Midnattsloppet och skulle springa med Författarförbundet. Jag behövde strax under en timme för att förflytta mina 102 kilon en mil.

Snabbspolning framåt till 11 maj 2020. Efter många år med styrkelyftande och uppnådda mål (605 kilo i knäböj, marklyft och bänkpress) har jag nu lagt om min träning. Visserligen är det extremt roligt att vara stark, men jag väger numera 114 kilo. Onödig extravikt att bära. Mitt nya mål är att gå ner 5 kilo per år och försöka behålla så mycket styrka som möjligt. Målvikten är 104 kilo.

Köpte ett par nya Asics löparskor anpassade för min vikt och steg. Köpte även ett par kompressionsstrumpor för att skona så många delar av ben/vader som möjligt.

Avslutade dagens sista möte strax innan 17 och började sakta peppa mig själv inför stundande nypremiär i löparspåren. Du vet hur elitidrottare berättar om att visualisera sig själv hur man gör ditt eller datt? Precis vad jag gjorde. Byggde upp en bild av hur jag smidigt och med lätt stuns banade mig väg i spåret, med elegansen hos en gasell.

Resultatet?

Visualisera dig en kraftigt berusad Dunderklumpen med icke-fungerande luftvägar som okoordinerat skenar i slow-motion. Har du bilden framför dig? Bra. Då kan du tänka att jag presterade än sämre.

Men, efter en totalsträcka på 4,5 km med 1,5 km löpning och 3 km powerwalk kom endorfinrushen och det är den känslan jag bygger nästa pepp på. Redan i övermorgon. Regnbågen håller med.

• 

•