Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka
Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar
Det finns inget som heter lite längtan eller lagom åtrå
Det finns inget som heter lite kärlek eller lagom lycka
Det finns inget som heter lite kyssar eller lagom smekningar
Det finns inget som heter lite längtan eller lagom åtrå
En favoritdikt av William Butler Yates en höstfredag i oktober:
Wine comes in at the mouth
And love comes in at the eye;
That´s all we shall know for truth
Before we grow old and die.
I lift the glass to my mouth.
I look at you, and I sigh.
En blank, svartlackerad, dörr
Speglingar av skönhet, drömmar och längtan
Umgås du med någon som ser det negativa i varje möjlighet? En ypperlig möjlighet för dig att säga ”Du vinner! Möjligheten för oss att umgås är en omöjlighet”.

Det har gått ett drygt halvår efter min 50-årsfest i goda vänners lag. Av en ren slump hittade jag mitt 50-årstal som jag höll på festen och tänkte lägga upp den. Minns kvällen med stor värme.
”Det är häftigt att stå här i min Bobo-Africa och nästan se så många fina
människor som har samlats för att sörja med mig. Fira menar jag förstås. Om
ni undrar vad det är för klänning jag har på mig så är det den som är en
Bobo-Africa. Jag köpte den av min senegalesiske vän i Nerja, Mao Bling-
Bling som är 39 år gammal och åker hem till Senegal varje vinter och gör
bang-bang-bang med sin yngre fru.
50 år. Det har fått mig att reflektera över livet, tillvaron och den lilla eventuella
framtid som kanske väntar. Det blir oundvikligt att fundera över om jag
verkligen har blivit gammal och här är några funderingar som ett litet
lackmustest. Jag vet att jag är gammal:
Än så länge klarar jag mig bra, förutom kanske under punkt två: Det där med kontrakt.
Sen finns det lite mera roliga betraktelser. Som allt det där vår generation
gladeligen tog sig för och ändå lever:
Självklart är det gyllene decenniet, 80-talet, en outsinlig källa till reflektion.
Decenniet då:
Nu är det så att jag faktiskt försöker leva i nuet och se tjusningen i det tidevarv som är nu. För, visst är det fantastiskt att jag:
Så, för att avrunda det här redan långrandiga talet vill jag avsluta med några
betraktelser om kvinnor och män. Det är just våra olikheter som är det som
gör livet värt att leva:
Med detta är resonemanget slut för den här gången. Återkommer när jag firar 100!
Skål!!!”
Det är något visst med ett år som är på väg mot sina sista timmar och ett nytt år som väntar på andra sidan ett visst klockslag. Man hinner reflektera över allt som har hänt under året; i den processen göra både ett bokslut och lägga upp planer för framtiden. Inleder med bokslutet.
Blickar ut över ett vackert vinterlandskap utanför mitt fönster. Hägern flyger majestätiskt över sjöns frusna yta. Molntäcket spricker upp i avlånga revor och släpper igenom solens välgörande strålar. Kenny G förför mina sinnen med sin saxofon i ”Forever in Love”. Bakom mig ligger Elvis och sussar sött efter en skogspromenad. Känslan inombords här och nu är omöjlig att fånga och sätta ord på. Ändå gör jag ett litet eget bokslut ”light”.
2015 fyllde jag 50 år och blev farfar. Att fylla år har jag vant mig vid de 49 föregående tillfällena. Att bli farfar till ett litet underverk är något helt nytt. Den 19 december hade knappt hunnit börja när hon bestämde sig för att göra den mödosamma resan ut från tryggheten in i vår värld.

Att få hålla henne i famnen har väckt alla de underbara känslor från tiden när mina tre fantastiska ungdomar var små. En ren kärlek utan förbehåll. Vissheten att livet kommer gå vidare i generation efter generation, förhoppningsvis med smartare människor som bättre kan förvalta vår storslagna planet.
Sommaren regnade bort för många vänner och bekanta. Vi tillbringade två underbara veckor i Nerja på spanska solkusten. En vecka bara Lisa och jag och en vecka tillsammans med våra barn och svärdotter. Sammanfattar semestern med en bild som säger allt: Kärlek, värme, skönhet.

I december 2015 skrev jag klart min kriminella roman ”Drömvinsten”.
Ser fram emot ett år i kärlekens tecken. Jag och min fru firar 20-årig bröllopsdag i februari. I sommar har vi några veckor i Seattle som väntar. Mitt livs stora kärlek blir allt mer underbar för varje år som går. Min dotter kommer att ta studenten i sommar. Sonen fortsätter sina distanskurser och läser nu in matematik och svenska, samt specialiserar sig i nätsäkerhet. Äldste sonen är nu pappa och det är något visst med att se sitt eget barn vara en så fantastisk pappa.
Ser fram emot ett år då mitt barnbarn utforskar världen.
2015 var året då jag började spana på vad jag vill uppnå rent professionellt framöver. Under parollen ”reinvent 2015” har jag kartlagt allt som jag har gjort riktigt bra, vad som kunde ha gjorts annorlunda/bättre och vilka utmaningar jag vill ta mig an i nästa steg. Har kommit fram till en viktig insikt: Jag behöver hitta områden att satsa på utanför min ”comfort zone” och helst misslyckas några gånger på vägen! Funderar på fullt allvar att skapa förutsättningar för att få titeln ”Failure Specialist”. Vill med andra ord vara ungdomligt modig, även i min seniora position. Behöver släppa sargkanten och ge mig ut på en resa full av upplevelser och lärdomar.

Kommer även att jobba intensivt med att hitta en förläggare för min roman. 2016 ser jag som året då jag debuterar som skönlitterär författare.
Sen är det några andra viktiga områden jag ska jobba med:
Avslutar med skönheten som finns på armlängds avstånd och önskan om ett Gott Nytt År till alla fina vänner!

Har ägnat 2015 åt att återuppfinna mig själv under parollen ”Reinvent 2015”. Kommer nog att fortsätta med återuppfinnandet 2016 också. Så roligt har det varit att ta sig tiden och tänka: Vad brinner jag för? Vad vill jag göra framåt? Vad är det som får hjärtat att slå extra mycket? Vad är det för fel på människor? Hur långt är egentligen ett snöre? Vem dödade Olof Palme? Essentiella frågeställningar således 🙂
En effekt av att börja ställa frågor till sig själv är att tankarna far iväg på andra banor än de invanda. Idag när jag åkte till jobbet for tanken iväg vid OKQ8 på Ågestavägen och resulterade i ett försök till skämtteckning (ja, jag är ingen stjärna på att rita). För alla yngre läsare hänvisar jag till Wikipedia för att koppla skämtet.
Utforskar allt mer Pinterest och vad som kan göras med olika anslagstavlor och pins. Har påbörjat en egen anslagstavla över böcker jag har läst och citat som jag gillar. Gillar verkligen idén att spara ett visuellt bibliotek så här på Internet.
Filosoferar lite över ofiltrerad åsiktsproduktion och propagandaspridning på sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet. Har alltmer börjat tillämpa ”antirökningsmetoden” även på Facebook. Jag har hela livet varit extremt störd av rökning. Har själv inte rökt och vill inte utsättas för rökattacker av andra. Därför gör jag medvetna val att undvika rök. Det jag tillämpar på Facebook är att ta bort kontakter som släpper ut åsiktsgifter som är skadliga för min hälsa.
För, jag tänker som så att för rökare som vill sluta finns olika substitut som plåster, tuggummin med mera. Värre är det för tokjönsarna. Har gjort lite research på nätet och hittar inga antiindoktrineringsplåster eller humanistiska-IQ-tuggummin som motmedel mot fundamentalistisk pest (oavsett färg/symbol på eländet).
Som avslutning i min filosofiska tråd vill jag klargöra att de kontakter som själva tänker, värderar och formulerar egna åsikter helt undantas min ”antirök-agitation”. Oavsett om deras slutprodukt går emot mina värderingar så uppskattar jag tänkande individer. De hjälper mig att förstå hur ”den andra sidan” tänker. Istället för att sätta punkt slutar jag med egen betraktelse:
”Fundamentalistiska rättesnören är extremt elastiska
Förespråkarens tolkningsmöjligheter är smått fantastiska!”