Alla har sin egen favoritperiod på året. Själv är jag förälskad i allt som juni månad har att erbjuda: Full grönska, skolavslutningar, sommardofter, varma vatten, solkyssta bryggor, ljusa kvällar, varma nätter, midsommarafton och en hel drös av andra sensationer.
För min trogna fyrfota vän är junilivet lite väl krävande, så återhämtning är ett absolut måste!
<>
<>
Avslutar min korta kärleksförklaring till juni med två boktips. Första är en livsbejakande bok skrivet av en professor som visste att han inte hade så lång tid kvar att leva: ”Den sista föreläsningen” av Randy Pausch.
Jag erkänner att jag är en extremt känslig person. Men, det var längesedan jag grät floder till en bok. Om du beställer boken är mitt tips att ha servetter till hands.
<>
<>
Om du inte känner dig helt övertygad kan du med fördel gå in och se hans sista föreläsning.
<>
<>
Mitt andra tips är en bok som verkligen hjälper dig att varva ner och avlasta hjärnan från vardagens bekymmer. Istället kan du utmana dig själv (och din hjärna) med varierande tankenötter. Boken är ”Tankenötter för mindfulness”.
Livet är förunderligt och inget mindre än ett mirakel. I min egen lilla mirakeltillvaro skattar jag tänkande och vetande högt. Tyckande är inte riktigt mitt favoritområde.
Tyckande, antagande och andra former av fördomar är i min mening en form av utsläpp som bidrar till det sämre för jorden. Tog en kurs nyligen som heter ”Critical thinking for better judgment and decision-making”. En av modellerna i kursen har jag återskapat på bilden nedan. Så otroligt talande för skillnader mellan tyckande och vetande.
För mig osökt in på ett citat som jag inte vet vem det kan tillskrivas:
”Ord ska vägas, inte räknas!”
<>
<>
Avslutar min betraktelse med ett boktips som öppnar upp nyfikenheten och kittlar fantasin: ”Big Magic: How to Live a Creative Life, and Let Go of Your Fear” av Elisabeth Gilbert.
Jag strävar mot att bli utgiven skönlitterär författare. Bär på ett antal romaner som bara väntar på att få möta världen.
Älskar orden och den mening som de kan ge. Har haft en kärlek till litteraturen sen barnsben. En tuff barndom som jag ibland behövde fly från. Litteraturen blev den perfekta tillflyktsorten. På några få minuter kunde jag glömma allt det mörka och sugas in i magiska världar.
Kommer att då och då lägga till någon bok som lämnade något magiskt spår i mig. En sådan bok är ”Siddharta” av Hermann Hesse.
<>
<>
Kan inte låta bli att tipsa om en mera nutida magisk bok som har gett mig en del glädje: ”Stor magi – leva kreativt utan rädsla” av Elisabeth Gilbert.
Coronapandemin är långt värre än vad jag i inledningsskedet resonerade kring. Jag använder mig ofta av probabilistiskt tänkande då jag vill försöka förstå något osäkert och skaffa mig själv ett sammanhang. I det arbetet använder jag mig av Bayes sats för att förädla mina olika sannolikhetsteser när mer data finns tillgängligt. Har varit, och fortsätter att vara, en förespråkare av den svenska modellen för att möta upp mot pandemin.
Är idag mer osäker på sannolika skeenden i en nära framtid, då Covid -19 visar sig vara extremt förrädiskt. Därför fortsätter den mer isolerade vardagen ett tag till. Det här är min nionde vecka då jag sköter mina uppdrag från hemmakontoret. Förutom att då och då vara på kontoret och träffa kollegor fysiskt är det få nackdelar med min nya vardag.
Om jag tittar på just den här veckan som nu är inne på sin sista arbetsdag skulle jag under ”normala” omständigheter ha ägnat tid åt:
Restid inom Stockholm måndag, onsdag och fredag: Ca 7 timmar
Restid ToR Göteborg tisdag med tåg, flyg, taxi, taxi, flyg och tåg. Totalt (utan förseningar) ca 6 timmar resa
Restid ToR Luleå torsdag. Totalt ca 6,5 timmars resa
Det skulle ha varit avresa hemifrån 5 på morgonen och ankomst hem vid 19-tiden på kvällen under resdagarna.
I min nya vardag sparar jag in nästan 25 timmars resande och jobbar betydligt kortare dagar, vilket ger mycket mer utrymme för annat. Jag studerar mer, läser mer, skriver mer, tränar mer, umgås med familjen mer, tar hand om hus-/trädgårdsprojekt och har ändå ”tid över”.
Den tid som är över kan jag fortsätta ägna åt att försöka förstå vad morgondagen har att erbjuda. För min del är det en terapeutisk verksamhet som ger mig en saklig grund att förhålla mig till liv, hälsa, sjukdom och död. Även sjukdom och död har en plats i vardagen. Ger mig än mer respekt för-, och glädje i, min vardag.
Hoppas att min högst personliga vardagsbetraktelse kanske kan ge dig någon influens i din egna högst personliga vardag. Kramar till alla.
En kylslagen, regnig och grå majdag på andra sidan fönstret. Willie Nelson i högtalarna i min skrivarstudio.
Har under veckan skrivit ett litet manifest för de som utsatts för någon form av våld.
Trots att jag snart fyller 55 lever min barndoms utsatthet i symbios med den jag idag är. Men, bara för att jag för länge sedan har förlåtit mina plågoandar kan jag aldrig tolerera våld, hot och pennalism.
Hoppas att du har en Glad Påsk och gott om tid till egenutveckling mitt i allt (virtuella) umgänge.
Jag inleder min påskdag med att läsa de senaste uppdateringarna hos de bloggar jag följer. Hade planer på att sitta i lushuset med utsikten från här om dagen.
<>
Lusthus with a view.
<>
Istället får jag sitta i min skrivarstudio på höjden och göra utblickar mot de olika världarna; den blåsiga utanför mitt fönster och de virtuella världarna på mina skärmar.
<>
Skrivarstudion de luxe.
<>
När jag har läst klart inspirerande och insiktsfulla betraktelser kommer jag att öppna mitt favoritfönster mot världen: Scrivener. Att jobba på romanprojekt är en fröjd med det här programmet skapat av författare för oss som är aspirerande sådana.
<>
Författarstöd som funkar.
<>
Efter någon timmes njutning med texthantverket lockar skogen. Självklart med min fyrfota buddy.
<>
Elvis.
<>
Kanske får jag på nytt förundras över släktet rökare? På vår senaste promenad tog jag mig till utegymmet i anslutning till Balingsholms Gård. Upptäckte ett tomt cigarettpaket av märket Camel solande i gräset. Hela 2 meter ifrån en papperskorg. Funderade lite över motiv. Först motivet på paketet: En missbildad bebis och texten ”Rökning Dödar”. Funderade även över om 2 meters gång till en papperskorg verkligen är så svår för rökare?
Börjar så sakta vänja mig vid den nya verkligheten. Själva processen att greppa- och sen hitta förhållningssätt till läget är författarguld.
Hittar nu både ro och ett nytt djup i att beskriva händelser. Något som har väckt nya vinklar i den roman jag för närvarande skriver.
Vaknar på nytt varje morgon med ivern att dela med mig av berättelser. Den livslånga skrivlusten är på nytt som en otämjd kraft. Efter månader av påtvingad disciplin är lusten nu på ungdomens nivåer:
”Jag känner en oro, rastlöshet, att livet pågår på en annan plats och jag är rädd för att missa chansen att leva!”
Med det här inlägget vill jag hedra min pappa, Tomislav (Tommy), som stilla somnade in tidig morgon den 30 januari 2020. Du somnade med din hand i min och med mina sånger som ett farväl. Sorgen och saknaden är bottenlös. Men, jag väljer precis som du livsglädjen mitt i det mörka.
Coolare snubbe får man leta efter
Hjältar kommer i så många olika former. Min pappa var en äkta superhjälte med godhet och välvilja som sina superkrafter. Jag hade förmånen att ha honom som far i nästan 55 år och jag minns att han höjde rösten en enda gång. Ilska var inte hans grej.
Han var en naturkraft på så många sätt. Grym fotbolls- och handbollsspelare. En jäkel på att dansa. En vilja av stål. Självdisciplin som skulle räcka för en mindre stad. Uppoffrande. Varm. Kärleksfull. Listan kan göras oändlig.
Pappa är trea från högerPappas vanligaste sida i livet: Glädje, kärlek och dans
Han var en inflygare som lämnade Jugoslavien för att skapa ett eget liv för oss. Pappa, mamma och jag landade en lördag i november 1970 och jag har ett fåtal fragmentariska bilder över det hela eftersom jag då var drygt fem år gammal. Han lämnade ett liv som tjänsteman på stadsbyggnadskontoret i Despotovac och började på måndagen jobba på Luma i Hammarbyhamnen. Där fick han jobba vid ett band och packa upp elektronikvaror som kom från Asien och som skulle vidare till Sveriges olika varuhus.
Vi bosatte oss först i Spånga, men lämnade snabbt till förmån för Axelsberg. Där minns jag så väl när pappas skulle ta körkort. Han var så lycklig över körskolan i Örnsberg som hade BMW 1602 med jordens drag. Värre var det med teorin. Han blev först erbjuden ett paket översatt till Serbo-Kroatiska, men den översättningen var gjord av någon som inte behärskade något av språken. Istället bytte han ut materialet till svenska böcker och började att lära sig känna igen mönster. Pappa jobbade enbart med andra ”juggar” och hade inte lärt sig speciellt mycket svenska vid det laget. När det blev dags för teoriprov satte han det till 100% genom mönsterigenkänning i ord och bilder. Utan att förstå vad det var han blev godkänd i. Sen satte han förstås körningen.
Hans första bil var en Volvo 142 från 1969 och den kördes varje sommar till Jugoslavien för sommarsemester. Det blev otaliga mil som kördes genom Europa i tre olika Volvo, för att slutligen köra Mercedes.
Arsenal var det lag som hans hjärta klappade lite extra för och lördagarna med Tipsextra var en helig stund. Tid för återhämtning. Även en mänsklig dynamo behöver vila ibland. Pappa kombinerade jobbet på Luma med städ- och diskjobb på kvällar & helger. Lediga stunder tog han långa promenader med mamma. Han var alltid i rörelse.
Efter pensioneringen intensifierade han sin träning. Milslånga cykelturer, 100 armhävningar, 100 situps och hantelträning varje dag. Vid 70 år fyllda hade han en fysik som skulle göra 30-åringar gröna av avund.
Nu är du någon annanstans och kvar är vi som fick ta del av din värme och kärlek.
write4joy 