Visdom i augusti

Vet inte om fenomenet är universellt, eller om det bara är jag. Men, det händer rätt så ofta att jag slås av någon tanke från förr. Oftast kommer det till mig efter en period av djup koncentration på en uppgift. Allra vanligast är att det dyker upp känslor, tankar eller sinnesstämningar från mina tonår. Just i det här fallet är jag tämligen säker att mina tonår skilde sig stort från de flesta andras tonår. Lämnar värderingar och förklaringar därhän. Konstaterar bara att våldet var lika vanligt som att andas. Om inte vanligare.

Som alla tonåringar sökte jag en identitet bortom den andra trodde att jag var. I mitt fall blev det mycket träning, läsande, filosoferande och tänkande. De senaste tiden har jag jobbat med att återuppfinna mig själv. Har tagit mig tiden att tänka på djupet när det gäller vem jag är, vad jag har åstadkommit och hur jag vill fortsätta min livsresa. Tankar från Buddha har återkommit om och om igen: ”Att hålla fast vid vrede och ilska mot någon annan är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen ska dö.” När jag har rannsakat mig själv på djupet har jag behövt erkänna inför mig själv att det har funnits oförrätter mot min person från långt tillbaka i tiden som har varit det giftet som Buddha nämner.

Har även tagit Buddhas visdom och förädlat det ett snäpp: ”Att inte förlåta sig själv över misstag man har gjort är som att gradvis sluta andas.” Tankarna har fötts ur resonemang ur min egen okränkbarhet. Ingen annan individ har rätten att sätta sig på min integritet, våldföra sig på min person. Självklart? Nej, inte alls. Det finns mobbare, översittare, pennalister och psykopater överallt där vi vistas. Med stigande ålder har även min tolerans mot den formen av avarter minskat avsevärt. Närmar sig nollpunkten med rasande fart. Ska jag då tolerera att leva med en sådan person inuti mitt huvud? Mitt svar är numera självklart nej.

Jag står fast på en grund, en övertygelse, om att jag vill vara en god och ansvarsfull vuxen person. Som människa är jag full av känslor, värderingar och karaktärsdrag: Kärlek, skepticism, passion, rädsla, nyfikenhet, saknad, styrka, drömmar, fåfänga, omtanke, icke-tro på övernaturliga väsen, tro på andras godhet, avsky, nybyggaranda, fördomar, coaching, tvivel, hopp och ett helt spektrum annat. Den här helt omöjliga cocktailblandningen är faktiskt den helt unika personen jag. Han som vill vara god och ansvarsfull. På min fortsatta livsresa och strävan mot att le igenkännande varje gång jag ser mig själv i spegeln är det två principer som gäller: 1 – Förstärk mina egna styrkor än mer, 2 – Låt det mindre smickrande i min person möta dagsljuset och låt den vuxne jag värdera ur varje vinkel. Kanske är det trots allt på det viset att det för varje styrka finns en motvikt för att säkerställa balansen?

förlåtelse

Norr Mälarstrand

Vindarna gör mig sällskap under en lunchpromenad längs Norr Mälarstrand. Rufsar om i kalufsen. Nyper lätt till i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.

Från sydost sveper dofterna av saltsjön in i sinnena. Västerut är solen på sin bana bortom Mälarens horisont långt ovan de gråa molnen.

Tar en kort paus vid vattenbrynet, stadigt lutad mot en alm. Knäböjer, låter handen leta sig in i vågspelet. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro. Möter himmel, horisont och ett leende mansansikte under mig.

Stockholm. Våren anas. Förförd är jag.

L

Vad döljer sig bakom dina ögon så vackra?

Vilka bilder byggs upp inom dig,

när dina glimrande ögon ser så på mig?

 

Vad är det som försiggår inuti mitt bröst?

Vad är det för stormar som rasar inombord,

som inte går att beskriva med ord?

 

Lägger alla funderingar åt sidan

Låter längtan bygga bo inuti

Livnär mig för alltid av din magi

Bokslut och framblick

Det är något visst med ett år som är på väg mot sina sista timmar och ett nytt år som väntar på andra sidan ett visst klockslag. Man hinner reflektera över allt som har hänt under året; i den processen göra både ett bokslut och lägga upp planer för framtiden. Inleder med bokslutet.

2015 i några meningar – eller inte

Blickar ut över ett vackert vinterlandskap utanför mitt fönster. Hägern flyger majestätiskt över sjöns frusna yta. Molntäcket spricker upp i avlånga revor och släpper igenom solens välgörande strålar. Kenny G förför mina sinnen med sin saxofon i ”Forever in Love”. Bakom mig ligger Elvis och sussar sött efter en skogspromenad. Känslan inombords här och nu är omöjlig att fånga och sätta ord på. Ändå gör jag ett litet eget bokslut ”light”.

2015 fyllde jag 50 år och blev farfar. Att fylla år har jag vant mig vid de 49 föregående tillfällena. Att bli farfar till ett litet underverk är något helt nytt. Den 19 december hade knappt hunnit börja när hon bestämde sig för att göra den mödosamma resan ut från tryggheten in i vår värld.

IMG_3489

Att få hålla henne i famnen har väckt alla de underbara känslor från tiden när mina tre fantastiska ungdomar var små. En ren kärlek utan förbehåll. Vissheten att livet kommer gå vidare i generation efter generation, förhoppningsvis med smartare människor som bättre kan förvalta vår storslagna planet.

Sommaren regnade bort för många vänner och bekanta. Vi tillbringade två underbara veckor i Nerja på spanska solkusten. En vecka bara Lisa och jag och en vecka tillsammans med våra barn och svärdotter. Sammanfattar semestern med en bild som säger allt: Kärlek, värme, skönhet.

FullSizeRender (8)

I december 2015 skrev jag klart min kriminella roman ”Drömvinsten”.

2016 – en framblick

Ser fram emot ett år i kärlekens tecken. Jag och min fru firar 20-årig bröllopsdag i februari. I sommar har vi några veckor i Seattle som väntar. Mitt livs stora kärlek blir allt mer underbar för varje år som går. Min dotter kommer att ta studenten i sommar. Sonen fortsätter sina distanskurser och läser nu in matematik och svenska, samt specialiserar sig i nätsäkerhet. Äldste sonen är nu pappa och det är något visst med att se sitt eget barn vara en så fantastisk pappa.

Ser fram emot ett år då mitt barnbarn utforskar världen.

2015 var året då jag började spana på vad jag vill uppnå rent professionellt framöver. Under parollen ”reinvent 2015” har jag kartlagt allt som jag har gjort riktigt bra, vad som kunde ha gjorts annorlunda/bättre och vilka utmaningar jag vill ta mig an i nästa steg. Har kommit fram till en viktig insikt: Jag behöver hitta områden att satsa på utanför min ”comfort zone” och helst misslyckas några gånger på vägen! Funderar på fullt allvar att skapa förutsättningar för att få titeln ”Failure Specialist”. Vill med andra ord vara ungdomligt modig, även i min seniora position. Behöver släppa sargkanten och ge mig ut på en resa full av upplevelser och lärdomar.

keep-calm-i-m-a-specialist-in-failure

Kommer även att jobba intensivt med att hitta en förläggare för min roman. 2016 ser jag som året då jag debuterar som skönlitterär författare.

Sen är det några andra viktiga områden jag ska jobba med:

  • Dissa energitjuvar: Bättre att vara en glad skitstövel än dränerad snällhare
  • Älska mera: Mig själv, min fru, min familj, mina vänner, tillvaron.
  • Utmana slentrianföreställningar: Politiskt korrekt är lika med totalt ointressant. Smygrasist är lika med inskränkt energitjuv och dissas hårt
  • Utveckla skrivandet
  • Jobba oförtröttligt mot 200-klubbsmedlemskap (200 kg i bänkpress, knäböj och marklyft).

Avslutar med skönheten som finns på armlängds avstånd och önskan om ett Gott Nytt År till alla fina vänner!

FullSizeRender (7)

Samtal

*

Vad pratar vi om när

vi vandrar gatan fram?

Eller, är det så att vi vandrar tyst

och kastar en blick så blygsam?

*

Frågar oss stillsamt sådant

som vi har svårt att förstå

Att livet känns så komplett

sen stunden då det blev vi två

*

Vi vandrar tills skyarna mörknar

och gatlyktorna ger varmt sken

Stannar. Gör en kort paus

kysser varandra i allén

*

Accepterar det vi har anat,

orden har gjort sitt

Vi fortsätter stilla framåt, ackompanjerade

av hjärtat ditt och mitt

<->

Aftonserenad

en lätt beröring. Knappt urkiljningsbar

läppar möter kind irrande koncentrerat

allt som jag dittills ansett underbart

är sen den stunden hjälplöst passerat

*

fingrar som ivrigt söker hud

en bekräftelse för känslan uppflammad het

bland havsörnarnas fjärran ljud

hand i hand, två själar som nu vet

Norrsken

Oändligt med stjärnor lyser upp svart sky

En lyser allra klarast, fyller helt min vy

.

Ett sken upplyst av passion, åtrå och skratt

Av kärlek djupare än världens största skatt

.

Tittar noggrannare, ser en underbar gestalt

Din fulländning och skönhet är överallt

.

Skådar oändligheten liksom i ögonen dina

Tillfreds i universum min underbaraste fina

.

Änglar stämmer upp till sång när du är nära

Vill alltid ha dig i mina armar du underbara kära

Essensen finns i mitt användarnamn

Jag älskar att drömma

I stort och smått

*

Har drömt om att bli författare sedan unga år

Har även försökt, och försöker i detta nu, att förverkliga drömmen

*

Befinner mig i slutet av min andra roman som har arbetsnamnet ”Civilisationens kod”

Vet att det inte är så mycket jobb kvar, men gör inte klart det lilla

Har inte riktigt förstått min egen oförmåga

Känner inte igen mig själv, mannen som är produktiv och levererar

*

Inser att jag behöver få perspektiv

Tar ett steg tillbaka och fortsätter backa

Stannar först när jag ser helheten

*

Börjar långsamt ana mina motiv

Fan att jag ska vara så förbannat jobbig

*

Står ställd ansikte mot ansikte med mitt inre jag

Har skalat bort lager på lager

Den tuffa, självsäkra ytan och det låtsat självsäkra egot är borta

Kvar är pojken som började drömma

En gömd röst långt bakom karriär, strävanden och målfokusering

*

En naiv, späd röst som ännu inte har nått målbrottet

Med tydligt budskap om varför jag började drömma om skrivandet

Hittade som liten tröst, sällskap och hopp i litteraturen

Fångades av landskap, människoöden och äventyr

Berördes till skratt och tårar av ord

*

Jag skriver av kärleken till skrivandet

Jag skriver för att jag inte vet att leva utan att skriva

Jag skriver för att jag mår så sjukt bra när jag ägnar mig åt skrivandet

Jag skriver romaner, poesi, limerickar, låtar, grukar, blogginlägg, kommentarer, artiklar, truismer, betraktelser, smörja och vad helst jag vill

*

Mitt användarnamn säger allt ”Skriv för glädje”

Det är precis det jag gör

Intryck efter dagar i Belgrad

24 till 27 november 2014 var jar inbjuden av inrikesministeriet i Serbien till en konferens om e-tjänster som talare. Dessutom var jag inbjuden att delta under en dag på IT-enhetens avdelning för att diskutera om framtida polisiära system och tjänster. Här delar jag med mig av mina direkta intryck från dagarna i Belgrad.

Intrycken är många, inte särskilt samlade och är helt osorterade. Ändå finns behovet att skriva om de intryck som ännu samlas. I ett land som har genomgått så otroligt mycket, mest negativt. I en stad som 700 gånger har krigat för att klara sin existens. Här hittar jag en hjärtlighet som helt tar mig off-guard. Mina värdar anstränger sig. Nej, anstränger är helt fel ord. Mina värdar öppnar upp sin breda, varma, famn helt utan reservationer eller förbehåll. Finns inget som är konstlat eller onaturligt. Med inlevelse visar de upp sin värld. Utmaningar och svårigheter får en given plats, men det är mest möjligheterna på vägen mot en ljusare framtid som är en röd tråd i vår interaktion.

När jag talar, resonerar, luftar mina tankar lyssnar de med ett intresse som jag inte har upplevt på länge. Trots att de har stora utmaningar att förstå hur vi som har så mycket pengar anser oss ha problem gör de ingen ansats till protester eller till att inte kunna relatera. Professionellt, såväl som mera privat, är jag i en atmosfär som är laddad med positiv energi om teknikens möjligheter för att bygga ett bättre samhälle i Serbien.

Ibland kommer spontana kommentarer om hur svåra levnadsförhållandena är, lönernas storlek (eller snarare deras obefintlighet) och den allmänna känslan av desperation som kommer sig av en allt mer tilltagande fattigdom. Men, efter varje utläggning om tunga missförhållanden kommer känslan av nationell stolthet och viljan att förbättra samhället fram på ett tydligt sätt. Flera av mina värdar är i min egen ålder och har varit med på resan från socialistisk federation av sex republiker, genom krigen under 90-talet och ombildningarna som har lett till nuvarande serbisk republik. Ingen frånsäger sig historien eller glömmer bort sina rötter i Balkans blodiga historia.

Det finns en medvetenhet om att nästa kapitel i landets historia skrivs just i detta nu. Bokstav för bokstav, mening för mening. Som med allt ihärdigt skrivande blir det ibland felstavat i texten, feldisponeringar, dålig meningsuppbyggnad och en hel del annat. Men, i skrivandet och i livet gäller devisen att sträva mot ett mål och göra klart det som en har föresatt sig. När målet i stort är nått behöver både författaren och samhällsomvandlaren gå tillbaka för att redigera de avsnitt där det blev fel. Den person eller institution som saknar förståelse för att människor felar saknar helt och hållet själ.

När jag ändå har snuddat vid ämnet själ är hjärtat inte långt borta. Jag sitter på flygplatsen Nikola Tesla Airport och skriver. Den känsla jag lämnar Belgrad med är mäktig respekt för själen och hjärtat som jag har mött under min vistelse. Visserligen är det många som inte har pengar så att det räcker. Trots bristen på pengar saknas inte givmildhet. Jag upplever att ju mindre ett samhälle har, desto mer vill de ge till de som har det värre. Bristen på pengar överkompenseras från tid till annan med bakslag som provokationer från närmaste grannländerna, samt bakslag på vägen mot att bli medlem i det europeiska samfundet.

Oanständigheter, småsinthet och hämndlystnad är tyvärr en del av människors natur. Speciellt de människor som helt saknar en intellektuell kapacitet att lyfta sig högt upp och värdera historien för att därigenom förstå att ingen sidan ensam sitter med alla rätt, eller för den delen alla fel. Maktgiriga individer/institutioner kan enkelt nyttja den mänskliga bristen för att bygga sig ett slott som vilar på en stadig grund, stärkt av underbyggt hat. Själv låter jag mig inte förledas och slå in på en negativ bana. Visar mitt långa finger till alla oanständiga, småsinta, elaka individer och ger mig i kast med att summera min reflektion i en varm anda.

Mina dagar i Belgrad i november månad 2014 lämnar ett starkt intryck. Jag känner mig välkommen, uppskattad och väl omhändertagen av mina värdar. Även om jag längtar hem känner jag redan en saknad efter djupa samtal, avslappnat umgänge, hjärtliga skratt och ett värdefullt utbyte av erfarenheter.