Jag älskar att drömma

I stort och smått

*

Har drömt om att bli författare sedan unga år

Har även försökt, och försöker i detta nu, att förverkliga drömmen

*

Befinner mig i slutet av min andra roman som har arbetsnamnet ”Civilisationens kod”

Vet att det inte är så mycket jobb kvar, men gör inte klart det lilla

Har inte riktigt förstått min egen oförmåga

Känner inte igen mig själv, mannen som är produktiv och levererar

*

Inser att jag behöver få perspektiv

Tar ett steg tillbaka och fortsätter backa

Stannar först när jag ser helheten

*

Börjar långsamt ana mina motiv

Fan att jag ska vara så förbannat jobbig

*

Står ställd ansikte mot ansikte med mitt inre jag

Har skalat bort lager på lager

Den tuffa, självsäkra ytan och det låtsat självsäkra egot är borta

Kvar är pojken som började drömma

En gömd röst långt bakom karriär, strävanden och målfokusering

*

En naiv, späd röst som ännu inte har nått målbrottet

Med tydligt budskap om varför jag började drömma om skrivandet

Hittade som liten tröst, sällskap och hopp i litteraturen

Fångades av landskap, människoöden och äventyr

Berördes till skratt och tårar av ord

*

Jag skriver av kärleken till skrivandet

Jag skriver för att jag inte vet att leva utan att skriva

Jag skriver för att jag mår så sjukt bra när jag ägnar mig åt skrivandet

Jag skriver romaner, poesi, limerickar, låtar, grukar, blogginlägg, kommentarer, artiklar, truismer, betraktelser, smörja och vad helst jag vill

*

Mitt användarnamn säger allt ”Skriv för glädje”

Det är precis det jag gör