Hemkommen efter ett riktigt hårt träningspass. Har ätit lite lätt, övat på pianot och satt mig ner för att skriva. Men, innan jag helhjärtat upp Scrivener och ”Composition Mode” för att författa mina uppslag så är det ett filosoferande som pockar på uppmärksamhet: Vilka saker i livet har ett slutdatum?

Tankemässigt utesluter jag allt som har med livsmedel att göra där ”bäst-före-datum” är legio. Fokuserar tankebanorna på livet och allt som hör till. Jobbet tar aldrig slut. Skaparkraften tar aldrig slut. Föräldraskapet tar aldrig slut. Likadant är det med kärleken, nyfikenheten, aptiten och investering i hälsan. Det som ger mening i livet tar aldrig slut. Meningslösheten är lika oändlig genom att försöka projektleda sitt liv med uppställda milstolpar och slutmål.

Det enda slutdatumet jag ser är dagen när livet obönhörligt är slut. Ser det som ett extremt stark case för att hitta maximal njutning i vardagen.

Avslutar med en färsk skärmbild från min Scrivener. Det är en ovärderlig programvara för att ägna sig åt skrivandet (jag har inga intressen i företaget).