Livet har gett mig mycket stryk
För varje nytt blåmärke tackar jag ödmjukt
Jag är sedd, bekräftad och obekväm
*
Alternativet är att passera obemärkt förbi
*
In i den eviga glömskan
Författare: Write4Joy
Bokslut och framblick
Det är något visst med ett år som är på väg mot sina sista timmar och ett nytt år som väntar på andra sidan ett visst klockslag. Man hinner reflektera över allt som har hänt under året; i den processen göra både ett bokslut och lägga upp planer för framtiden. Inleder med bokslutet.
2015 i några meningar – eller inte
Blickar ut över ett vackert vinterlandskap utanför mitt fönster. Hägern flyger majestätiskt över sjöns frusna yta. Molntäcket spricker upp i avlånga revor och släpper igenom solens välgörande strålar. Kenny G förför mina sinnen med sin saxofon i ”Forever in Love”. Bakom mig ligger Elvis och sussar sött efter en skogspromenad. Känslan inombords här och nu är omöjlig att fånga och sätta ord på. Ändå gör jag ett litet eget bokslut ”light”.
2015 fyllde jag 50 år och blev farfar. Att fylla år har jag vant mig vid de 49 föregående tillfällena. Att bli farfar till ett litet underverk är något helt nytt. Den 19 december hade knappt hunnit börja när hon bestämde sig för att göra den mödosamma resan ut från tryggheten in i vår värld.
Att få hålla henne i famnen har väckt alla de underbara känslor från tiden när mina tre fantastiska ungdomar var små. En ren kärlek utan förbehåll. Vissheten att livet kommer gå vidare i generation efter generation, förhoppningsvis med smartare människor som bättre kan förvalta vår storslagna planet.
Sommaren regnade bort för många vänner och bekanta. Vi tillbringade två underbara veckor i Nerja på spanska solkusten. En vecka bara Lisa och jag och en vecka tillsammans med våra barn och svärdotter. Sammanfattar semestern med en bild som säger allt: Kärlek, värme, skönhet.
I december 2015 skrev jag klart min kriminella roman ”Drömvinsten”.
2016 – en framblick
Ser fram emot ett år i kärlekens tecken. Jag och min fru firar 20-årig bröllopsdag i februari. I sommar har vi några veckor i Seattle som väntar. Mitt livs stora kärlek blir allt mer underbar för varje år som går. Min dotter kommer att ta studenten i sommar. Sonen fortsätter sina distanskurser och läser nu in matematik och svenska, samt specialiserar sig i nätsäkerhet. Äldste sonen är nu pappa och det är något visst med att se sitt eget barn vara en så fantastisk pappa.
Ser fram emot ett år då mitt barnbarn utforskar världen.
2015 var året då jag började spana på vad jag vill uppnå rent professionellt framöver. Under parollen ”reinvent 2015” har jag kartlagt allt som jag har gjort riktigt bra, vad som kunde ha gjorts annorlunda/bättre och vilka utmaningar jag vill ta mig an i nästa steg. Har kommit fram till en viktig insikt: Jag behöver hitta områden att satsa på utanför min ”comfort zone” och helst misslyckas några gånger på vägen! Funderar på fullt allvar att skapa förutsättningar för att få titeln ”Failure Specialist”. Vill med andra ord vara ungdomligt modig, även i min seniora position. Behöver släppa sargkanten och ge mig ut på en resa full av upplevelser och lärdomar.
Kommer även att jobba intensivt med att hitta en förläggare för min roman. 2016 ser jag som året då jag debuterar som skönlitterär författare.
Sen är det några andra viktiga områden jag ska jobba med:
- Dissa energitjuvar: Bättre att vara en glad skitstövel än dränerad snällhare
- Älska mera: Mig själv, min fru, min familj, mina vänner, tillvaron.
- Utmana slentrianföreställningar: Politiskt korrekt är lika med totalt ointressant. Smygrasist är lika med inskränkt energitjuv och dissas hårt
- Utveckla skrivandet
- Jobba oförtröttligt mot 200-klubbsmedlemskap (200 kg i bänkpress, knäböj och marklyft).
Avslutar med skönheten som finns på armlängds avstånd och önskan om ett Gott Nytt År till alla fina vänner!
Svart humor
Har ägnat 2015 åt att återuppfinna mig själv under parollen ”Reinvent 2015”. Kommer nog att fortsätta med återuppfinnandet 2016 också. Så roligt har det varit att ta sig tiden och tänka: Vad brinner jag för? Vad vill jag göra framåt? Vad är det som får hjärtat att slå extra mycket? Vad är det för fel på människor? Hur långt är egentligen ett snöre? Vem dödade Olof Palme? Essentiella frågeställningar således 🙂
En effekt av att börja ställa frågor till sig själv är att tankarna far iväg på andra banor än de invanda. Idag när jag åkte till jobbet for tanken iväg vid OKQ8 på Ågestavägen och resulterade i ett försök till skämtteckning (ja, jag är ingen stjärna på att rita). För alla yngre läsare hänvisar jag till Wikipedia för att koppla skämtet.
Pinterestmappning över böcker jag läst
Utforskar allt mer Pinterest och vad som kan göras med olika anslagstavlor och pins. Har påbörjat en egen anslagstavla över böcker jag har läst och citat som jag gillar. Gillar verkligen idén att spara ett visuellt bibliotek så här på Internet.
Bra liknelse
Ibland kommer jag på liknelser, slogans, metaforer och annat som ger krydda i livet. Allt som oftast tappar jag bort tankar som jag inte har skrivit ner eller spelat in. Alldeles nyss svarade jag på en fråga om hur det går med författandet:
”Att skriva är som att andas – nödvändigt för att leva!”
Åsiktsfiltrering
Filosoferar lite över ofiltrerad åsiktsproduktion och propagandaspridning på sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet. Har alltmer börjat tillämpa ”antirökningsmetoden” även på Facebook. Jag har hela livet varit extremt störd av rökning. Har själv inte rökt och vill inte utsättas för rökattacker av andra. Därför gör jag medvetna val att undvika rök. Det jag tillämpar på Facebook är att ta bort kontakter som släpper ut åsiktsgifter som är skadliga för min hälsa.
För, jag tänker som så att för rökare som vill sluta finns olika substitut som plåster, tuggummin med mera. Värre är det för tokjönsarna. Har gjort lite research på nätet och hittar inga antiindoktrineringsplåster eller humanistiska-IQ-tuggummin som motmedel mot fundamentalistisk pest (oavsett färg/symbol på eländet).
Som avslutning i min filosofiska tråd vill jag klargöra att de kontakter som själva tänker, värderar och formulerar egna åsikter helt undantas min ”antirök-agitation”. Oavsett om deras slutprodukt går emot mina värderingar så uppskattar jag tänkande individer. De hjälper mig att förstå hur ”den andra sidan” tänker. Istället för att sätta punkt slutar jag med egen betraktelse:
”Fundamentalistiska rättesnören är extremt elastiska
Förespråkarens tolkningsmöjligheter är smått fantastiska!”
Gruk 36, Humanismgruk
Humanismen är en särdeles god filosofi.
Om den bara från människan kunde göra sig fri!
En betraktelse om ränder
Jag närmar mig en riktig milstolpe i livet. Inom inte alltför många (drygt sju när det här skrivs) veckor kommer jag att vakna till min 50-årsdag. Det är ingen som helst fråga om skräckblandad förtjusning. Tvärtom rör det sig om en spännande upptäckarresa fylld av insikter inför det som komma skall. Något som är ovanligt för mig. Obekant, rent av. Bland alla tankelandskap på min inre resa har jag upptäckt nya kontinenter. Klivit in i jungfrulig mark. Hör själv att det låter lite skadat. Hur kan man inte känna till sig själv och sin inre tankevärld, är den första frågan som jag skulle ställa. Tro mig. Har ställt den om och om igen, men erkänner att svaret är ett ”jag vet inte”!
Nåväl. Ska inte uppehålla mig för länge i frågor som inte har något svar. Låter tiden jobba för mig där. Istället vill jag förmedla vad som händer när en upptäcker sina riktiga ränder. Talesättet att ”ränderna aldrig går ur” har aktualiserats och i mitt fall reviderats så att talesättets fasad nu krackelerar. Jag har levt en större del av mitt hittillsvarande liv med gaspedalen i botten för det mesta. Vid sällsynta tillfällen har jag saktat in på farten, för att i nästa moment genast trycka plattan i mattan på nytt. Farten har berusat och förfört. På senare år har jag noterat att trycket mot gaspedalen gradvis minskat och nyligen har jag upptäckt omgivningar vid sidan av motorvägen.
Med alltmer vackra vyer som lockar har jag nu börjat göra rena stopp och uppehåll för att sondera omgivningarna närmare. Insikter som har legat latenta djupt där inne hittar helt plötsligt vägar ut (kallas de för utsikter då?). En tydlig insikt är om den borne introverte, tvivlande skeptikern med en glättig, utåtriktad, energisk och säljande yta. Inser att jag är tvivlande skeptisk till det mesta som rör mina egna tankar, förmågor, färdigheter, bekräftelsebehov och tolkningar av allt jag ser i världen. Tvärt emot den självsäkra, starka och obändliga person jag har levt med så många decennier. Han som helt skiter i vad andra tycker och tänker om honom.
Just i den här insikten lever jag med en stor förtjusning och förväntan, med lite skräckkänslor i bakgrunden. Att lära känna sig själv på riktigt och trivas med den nya bekantskapen. Hitta en trygg umgängeszon.
I ärlighetens namn tycker jag fortfarande att jag är rätt så bra, men det är ljusår ifrån att uppfatta sig själv som en stor gåva till mänskligheten. Kanske är det häri hemligheten med åldrandet ligger: Åren mejslar fram de mjukare formerna genom att undan för undan nöta bort kantigheter?
Men, nu faller jag i egen fälla. Jag ska, som jag tidigare sagt, inte ägna tid åt att försöka hitta svar på frågor jag inte förstår. Nöjer mig med att konstatera vilken fantastisk resa det har varit så här långt. Vilka helt underbara människor som jag har fått fömånen att ha nära. Tacksam och med stora förväntningar ta mig an den fortsatta färden. Priviligierad över faktumet att jag har så mycket mer att titta på nu när farten inte går i överljudsfart. Rik av kärleken till- och från, mina finingar.
Varför har jag inte fyllt 50 tidigare?
Ytligt?
Ibland tänker jag att självcensur skulle passa bra, men min sinnesförvirring håller aldrig i sig någon längre stund. Igår var jag med min lurvige lille vän (som jag är omåttligt fäst vid) ute i skogarna. Då släpptes en tanke loss som har legat latent en lång tid. Får mig att fundera på själens djup vs ytligheten.
”Gud skapade människan. Clinique och Photoshop gör den presentabel”
Och här är min lurvige lille vän
Handlingar
Ibland när jag skriver i min skrivarstudio kommer någon tanke in från vänster. Ger ingen ro. Bygger ett eget litet bo. Här kommer en förädling av en sån tanke i form av tänkvärda ord för mig själv.
*
”Jag har en hjärna inuti mitt huvud. Händer och fötter har jag också begåvats med. Det är upp till mig att stega upp min väg, ta tag i det som är livet och njuta av min egen resa. Öde, högre makter och omgivningen är dåliga ursäkter att inte leva här och nu.”
write4joy 