Ibland kommer det bara
Efter en lååång och solig annandag påskdag sitter jag i skrivarstugan med Ed Sheeran som sällskap i högtalarna. Har precis skrivit ihop en romanidé som kom till mig utan minsta förvarning. Måste bara få loss tummarna och göra klart ”Civilisationens kod” innan jag ger mig i kast med nästa.
Oändligt med stjärnor lyser upp svart sky
En lyser allra klarast, fyller helt min vy
.
Ett sken upplyst av passion, åtrå och skratt
Av kärlek djupare än världens största skatt
.
Tittar noggrannare, ser en underbar gestalt
Din fulländning och skönhet är överallt
.
Skådar oändligheten liksom i ögonen dina
Tillfreds i universum min underbaraste fina
.
Änglar stämmer upp till sång när du är nära
Vill alltid ha dig i mina armar du underbara kära
Vårt sjätte och sjunde sinne, leendet och vänligheten, är för många okända superkrafter
Jag älskar att drömma
I stort och smått
*
Har drömt om att bli författare sedan unga år
Har även försökt, och försöker i detta nu, att förverkliga drömmen
*
Befinner mig i slutet av min andra roman som har arbetsnamnet ”Civilisationens kod”
Vet att det inte är så mycket jobb kvar, men gör inte klart det lilla
Har inte riktigt förstått min egen oförmåga
Känner inte igen mig själv, mannen som är produktiv och levererar
*
Inser att jag behöver få perspektiv
Tar ett steg tillbaka och fortsätter backa
Stannar först när jag ser helheten
*
Börjar långsamt ana mina motiv
Fan att jag ska vara så förbannat jobbig
*
Står ställd ansikte mot ansikte med mitt inre jag
Har skalat bort lager på lager
Den tuffa, självsäkra ytan och det låtsat självsäkra egot är borta
Kvar är pojken som började drömma
En gömd röst långt bakom karriär, strävanden och målfokusering
*
En naiv, späd röst som ännu inte har nått målbrottet
Med tydligt budskap om varför jag började drömma om skrivandet
Hittade som liten tröst, sällskap och hopp i litteraturen
Fångades av landskap, människoöden och äventyr
Berördes till skratt och tårar av ord
*
Jag skriver av kärleken till skrivandet
Jag skriver för att jag inte vet att leva utan att skriva
Jag skriver för att jag mår så sjukt bra när jag ägnar mig åt skrivandet
Jag skriver romaner, poesi, limerickar, låtar, grukar, blogginlägg, kommentarer, artiklar, truismer, betraktelser, smörja och vad helst jag vill
*
Mitt användarnamn säger allt ”Skriv för glädje”
Det är precis det jag gör
Allt som bor i mig
.
Det vilda
passionerade
opolerade
civiliserade
.
Tankarna jag ännu inte har tänkt
Andetagen som återstår
Smaker
Dofter
Vyer
Toner
Känslor
Allt som jag ännu inte har upptäckt
.
Allt tillhör dig
.
Undantagslöst
Kanske är det dofterna eller tystnaden
Eventuellt handlar det om prakten och storslagenheten
För min del är det totalt egalt
Skogen är en magisk plats
Sitter vid vattenbrynet den första veckan i december
Himmel och jord möts i vattenytan
Själen min hel, ren och öppen
Solen i mig
Det börjar som ilningar i kroppen. Ett sorts sug i magtrakten som långsamt fortplantas tills hela jag fylls av lust. Skrivlust.
Jag har ingen kontroll över sensationerna och kan inte tidsstyra lusten till tider som lämpar sig väl för skrivande. Däremot anar jag mönster i hur processen stimuleras och triggas av externaliteter. Skogspromenader med min trogne fyrbente vän sätter ofelbart igång mekanismerna bakom. För att fånga tillfället när ilningarna börjar pocka på uppmärksamhet har jag alltid diktafonen till hands. I ärlighetens namn är det en iPhone med röstmemo-appen, men diktafon låter mer pretto.
Att vara på resande fot är en annan ofelbar igångsättare av skrivarlusten. Massor av människor som helt skiljer sig från mig, språk jag inte förstår, klädstilar som kittlar fantasin, fenomen som andra dofter och helt annat ljus tilltalar mitt litterära åtråcentra.
Men, låt mig återföra texten till själva skrivandet. När jag slår mig ner framför datorn börjar jag med att hitta en lämplig bakgrundsmusik. Humöret styr men variationen är inte speciellt stor. Akustiskt, klassiskt, lounge, piano och singer-songwriter är den sorts musik jag vill ha på låg volym. Startar mitt absoluta älsklingsprogram för kreativt skrivande, Scrivener.
Snart löper fingrarna över tangentbordet och lever så småningom ett eget liv. Jag är inuti personerna, miljöerna, händelserna i det jag skriver om. Det hela är en meditativ upplevelse. Precis som att flyga och se ut över moln, bergformationer och en sol som gassar vid horisonten.
Jag skriver och mår helt underbart.
En färgkavalkad i stålgrått Stockholm
Vilsen, glömsk, extatisk i dina landskap
Inbilskt viss om ett evigt nu
Nickar på din barm i vetskap
Att solskenet i mitt liv är du
Vindarna gör mig sällskap under promenader längs Kungsholms Strand. Rufsar om i kalufsen. Nyper lätt till i kinden. Smeker nacken, sådär lite nonchalant. Liksom i förbifarten.
Från sydost sveper dofterna av saltsjön fram. Dofterna fångar mina sinnen, väcker kärlek. Västerut är solen på sin bana bortom Mälarens horisont.
Tar en kort paus vid vattenbrynet, stadigt lutad mot en alm. Knäböjer, låter handen leta sig in i vågspelet. Ringarna stillar sig majestätiskt till ro.
Möter himmel, horisont och ett leende mansansikte under mig.
Stockholm.
Senhöst, nästan vinter.
Förförd är jag.
write4joy 